Växjö har knäckt koden i Skellefteå

Vi har den senaste tiden läst många svarta rubriker om publikkrisen i elitserien – det som egentligen handlar om att Djurgården och Rögle har bytt division samt att Frölunda, Färjestad och AIK från Solna noterat större publiktapp på sina hemmamatcher.
Skellefteå AIK är ett av lagen som faktiskt ligger på plus publikmässigt jämfört med fjolåret, men den här kvällen nådde publikkrisen även staan när bara 4471 åskådare kom till hemmamatchen mot Växjö.
Inga direkta konstigheter, för övrigt, då folk inte fått lön ännu, det var en – även i teorin – mer spännande veckomatch mot Linköping att lägga slantarna på bara två dagar tidigare, och Växjö – med sin korta om än fascinerande hockeyhistoria – är det lag i ligan som Lundmarks & Marklunds i gemen känns minst intresserat av.
Ointresset märktes även på isen. Det är lätt att snacka om att hålla uppe fart, hunger och koncentration – men desto svårare att göra det i praktiken.
Ett oskärpt Skellefteå AIK missade sällsynt många passningar och mottagningar i första perioden, och det satte tonen för en match som blev allt annat än sprudlande.
Växjö har också dokumenterat kunnande i hur det faktiskt går att komma till Skellefteå och vara framgångsrikt med en defensiv taktik utan att bli fullständigt översköljd och utspelad. Växjö kvävde AIK:s ofta öppnande diagonalspel i mittzon och också täppte till i försvarszon med att ligga rätt i positionerna, vara i skottlinjen, täta framför eget mål – och hänga och klänga så där lagom mycket att det tog bort ytor och tid för AIK i anfallsspelet men utan att det renderade i utvisningar för fasthållningar eller hakningar.
Det var symptomatiskt för AIK-insatsen att det låg passningsmisstag bakom de två första målen inom ramen för ordinarie matchtid; både Bud Holloway och Pierre-Edouard Bellemare fipplade med pucken före den hittade fram till Jimmie Ericsson som kunde styra in 1-0 i ett powerplay, och upprinnelsen till Växjös kvitteringsmål var att Tomas Skogs spelade för svårt ur egen zon och bjöd på en spelvändning.
Ska man lyfta något positivt med den här tillställningen, så var det att det blev spännande ända in i kaklet i förlängningen.
Tyvärr trädde där domaren Sören Persson in i handlingen med att vara helt i orytm och lyckas göra det mesta fel. Persson började med att bomma en solklar Växjöutvisning, kompenserade med att ta en fruktansvärt billig hakningsutvisning på Dennis Rasmussen direkt i anfallet efter, gav Växjötränaren Sam Hallam en lång utskällning (som gästerna bara tjänade på när tremannaboxen fick vila), visade helt korrekt ut Bud Holloway för en interference, och bommade slutligen säsongens hittills kanske klaraste hakningsutvisning med en klubba i midjan på Oscar Lindberg som flög iväg med en piruett – något som bäddade för det friläge på vilket Växjös skicklige Petr Vampola avgjorde med en lång och läcker dragning till 2-1 i både mål och poäng för Växjö.
Bortastarka Växjö tycks ha knäckt koden i Skellefteå och seglat upp som ett riktigt bogey-team för AIK; de snålspelande smålänningarna har nu lyckats vinna höstens tre matcher i Skellefteå och det är ett i sanning imponerande facit.
AIK:s klubbrekord stannade härmed vid sju segrar. Kan seriefinalen mot HV71 i Jönköping på söndag bli början på en ny svartgul svit?

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier