Tur att hjältarna heter Bellemare och Lindström

Det var som en saga, för god för att vara sann, när Skellefteå AIK-centern Pierre-Edouard Bellemare gjorde efterlängtad comeback efter mer än ett halvår utan hockeymatchande och genast iklädde sig en stor matchvinnarroll i det så kallade derbyt mot Luleå.

Egentligen borde vi inte vara det minsta förvånade; fransmannen är den förmodligen mest seriösa ishockeyspelare som jag lärt känna, och att han som 27-åring fortfarande drivs av en brinnande vilja att utvecklas varje dag är både imponerande och fascinerande.

Jag var helt enig med gamle bollsparkaren Magnus Weidersjö när han, efter att krutröken lagt sig, till publikens förtjusning korade Bellemare till matchens lirare.

När North Power inför nedsläpp visade att åtminstone några av supporterklubbens medlemmar dras med studieskulder (i franska) genom tifot ”HEREUX DE TE REVOIR”, så satt vi på pressläktaren och kliade oss i huvudet lite till mans, eftersom vi helt enkelt inte fattade vad det betydde. Ett överbelastat nät försvårade samtidigt vårt googlande.
Som tur är, är Folkbladets Johannes Stenlund en beläst ung man, och han kom till undsättning med att berätta att det betyder ”glad att se dig igen”.

Uppenbarligen var den glädjen ömsesidig, för Bellemare tackade med att snärta in 1-0 och snyggt spela fram Bud Holloway till 2-0 (into the roof of the net, som det heter hemma i Holloways Kanada).

Inte ett öga var torrt, mer än möjligen Jonas Rönnqvists och Thomas “Bulan” Berglunds.
Men Luleå är ett lag med förmågan att kunna ta hela handen om man ges lillfingret, och en dum utvisning av Johan Alm (felaktig handstoppning) och en dum passning i egen zon av Bud Holloway (frispelning av Cam Abbott) senare var det plötsligt 2-2 på resultattavlan.

I det läget bespetsade vi oss på ett dramatiskt avgörande på en festlig match inför fullsatta läktare (6001 åskådare för första gången för säsongen) och mellan två skilda hockeyskolor; AIK:s mer offensiva chanstagande och Luleås mer defensiva riskeliminerande.

 

Huvuddomarna Sören Persson och Mikael Nord galna bedömningar i matchslutet lämnade en fadd eftersmak i munnen. Som tur var för främst domarduon – utöver alla vi som vill se prestationer av spelare stå i centrum – fick matchen likafullt ett sportsligt avgörande. Klockan klämtade (17.49) och ett vasst skott från Joakim Lindström letade sig in vid Lulemålvakten Johan Gustafssons första stolpe till 4-3.

Jocke tog därefter på sig en dubbel hjälteroll – med att blockera bort Daniel Gunnarssons potentiella kvittingsprojektil 41 sekunder före full tid.

* * *

Det färska Tre Kronor-äventyret ser ut som en boost för Melker Karlsson; tre poäng, toppade av en charmant om än turlig halvvolley till 3-2.

* * *

Med Janne Sandström och Robin Jonsson tidigt i matchen satta ur spel, borde AIK ha satt Luleås endast fem kvarvarande backar under hårdare press med längre och mer pulserande anfall.

Nu såg ju en sån som gamle AIK-bekante Pavel Skrbek inte särskilt trött ut i slutminuterna…

* * *

Till sist: AIK:s materialförvaltare Torbjörn Lundqvist fyllde 50 år, satt på läktaren i stället för att stå i båset, och bjöds på bästa tänkbara födelsedagspresent av sina gossar som nu passerade Luleå i tabelltoppen.
Grattis, Tobbe!

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier