Språkförbistring kring Vesce och Sevc

En match är ingen match.
Det känns alltid lite fjantigt när någon tvärsäkert slår fast “succé!” eller “fiasko!” i samband med att någon annan gör sin debutmatch i en ny klubb.
En match i en ny miljö, dagen eller dagarna efter ankomst, säger egentligen ingenting alls om hur det kommer att fungera långsiktigt.
Men det kan i alla fall ge fingervisningar, och sånt kan såklart också vara skoj att intressera sig för.
Att plötsligt säsongsbästa 5896 masade sig upp till Skellefteå Kraft Arena när ospännande men älskvärda Timrå kom på besök, kunde naturligtvis i mångt och mycket tillskrivas att Martin Sevc och Ryan Vesce gjorde sina debuter i den svartgula tröjan – och att Skellefteå AIK överraskade lite med att låta sport och marknad gå hand i hand genom att presentera det i förväg.
Nämnas i det sammanhanget bör även North Powers mäktiga nyförvärvstifo med gigantiska amerikanska tjeckiska flaggor plus respektive tröjnummer.
Efter att duon lanserats till öronbedövande jubel vid line-upen blev det dock inte alls lika muntert.
Martin Sevc tycker jag kom undan med godkänt betyg; han bjöd på ett rakt och enkelt backspel och försökte spela fysiskt emellanåt. Det syns att Sevc är hyggligt varm i kläderna, dels genom att ha varvat igång sin säsong i Plzen i tjeckiska ligan, dels genom att vara van vid elitserien efter sina tre tidigare guldår i Färjestad. Sevc assisterade dessutom till AIK-målet i boxplay när Erik Forssell slog in målvaktsreturen på Sevc skott – och publikens “NEEEEJ!” när Forssell passade bakåt i friläge snabbt förbyttes i ett “JAAAA!”…
Ryan Vesce får däremot ett fett minus för sin debut. Visst, med tanke på att Vesce bara hittills tränat på collegenivå hemma i USA gick det naturligtvis inte att förvänta sig några stordåd. Jag vet att AIK försökt få honom i spel på annat håll i Europa före artistkontraktet med klubben nu börjar gälla, men NHL-lockouten den här hösten har krympt utrymmet för sådana lösningar rätt radikalt.
Likafullt hade jag trott att Vesce skulle ha ett högre startläge och inte se så fruktansvärt seg, matchovan, temposvag och hamburgerstinn ut på skridskorna. Vesce fick inleda i förstakedjan, men när han inte ens förmådde att mata Joakim Lindström och Jimmie Ericsson med puckar bänkades han – antingen av rena prestationsskäl eller att AIK-coacherna bedömde att Vesce helt enkelt var i skick att spela redan nu. Det är ställt utom tvivel att Vesce kan spela hockey och har sinne – men han har nu ett berg att bestiga för att anpassa sig till AIK:s höghastighetshockey. Lägg därtill att han är värvad för att ta en huvudroll i laget och därmed är tvingad att slå ut killar som Oscar Lindberg, Melker Karlsson och Erik Forssell i en centerroll i någon av toppkedjorna där Pierre-Edouard Bellemare snart också återtar en plats efter sin långtidsskada.
Jag misstänker att Vesce under de närmaste veckorna kan få stifta en hel del bekantskap med isovalen på sin nya arbetsplats under Bert Robertssons ledning…
Även Paul säsongsdebuterade i bygget, på läktarplats, och jag passade naturligtvis på att förhöra mig om hans syn på Vesce och Sevc.
Tyvärr sammanföll detta med godisregnet i foajén i andra paus, Paul hade därför fokus på viktigare saker, och viftade undan min fråga med ett snabbt svar:
- Bra!
När lugnet lägrat sig var Paul desto mer fundersam om Sevc och Vesce, frågade mig om vilket språk de talar, och efter att jag förklarat att det är engelska som gäller sa Paul:
- Då kan jag inte prata med dom före jag blir stor…
* * *
Matchen som sådan blev mest av allt en påminnelse om att skillnaderna mellan lagen i elitserien trots allt inte är större än att ett topplag som uppträder proppmätt kan få stryk på hemmaplan av ett bottenlag som uppträder vrålhungrigt.
Att AIK sköt dubbelt så många skott (36-18) gav en felaktig bild av hur det såg ut – Daniel Belissimo i Timråkassen fick en enkel resa i puckmotandet.
* * *
Hur uselt AIK:s powerplay var denna afton beskrivs inte enbart av att man släppte in två mål i spelformen – vid två tillfällen i andra perioden lyckades dessutom förstauppställningen skicka två icingpuckar i numerära överlägen.
* * *
Med tanke på Bud Holloways hemskt slarviga och okoncentrerade insats, bör AIK överväga att genast flyga tillbaka mamma och pappa Holloway från Kanada för att få George III på rätt spår igen.
* * *
Sällsynt taskig tajming av AIK att köra Fredrik Styrman som matchens profil i matchprogrammet – han var petad och tog inte ens plats på bänken…
* * *
Christian Söderström är Christian Söderström (vilken sensationell backchecking på forne radarpartnern Jimmie Ericsson!) och det kändes en smula vemodigt att uppleva hur håret och hela alltet hos nummer 82 inte längre fladdrar runt i hemmalaget.
* * *
“Ni kan börja springa nu”, sjöng den tillresta TIK-klacken efteråt; jag antar att det riktades mot AIK-spelarna som de tyckte kunde börja röra lite på sig när poängfördelningen 0-3 ändå var klar…
* * *
Nej, nu åker jag hem och tittar på Olle Ljungström i tv – det kan inte annat än bli så mycket bättre.

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier