Slump, semla, surr och seger

Av en slump – jag befann mig där för att träffa en annan hockeyprofil, i ett annat ärende – sprang jag tidigare i dag på Skellefteå AIK:s sparkade tränare Anders Forsberg på Arlanda.

Av en annan slump hade Forsberg befunnit sig på samma förmiddagskärra ner från Falmark som Skellefteå AIK (konstig stämning på planet, någon…?) och han hann berätta för mig att han skulle åka till Nordamerika på torsdag för att titta på hockey och fylla sitt plötsligt tomma schema med något vettigt.

Inte av en slump, får man däremot anta, var Forsberg även inbokad som gäst i CMore-studion under Linköping-Skellefteå AIK – för att ge sin syn på saken igen och samtidigt möta sin gamle trätobroder Leif Boork, som ju har kritiserat Forsberg ända från den dagen som han sensationellt presenterades som ny tränare i 0910-land.

Jag såg paussnacken med Forsberg på tv, där ”Boorken” och Lasse Granqvist inte kunde bidra till att skingra några fler frågetecken kring (den i mediala sammanhang alltid lika ödmjuke och avväpnande) Forsbergs avsked utöver det som är känt.

Att Skellefteå AIK kunde förlora i Linköping med Anders Forsberg som tränare visste vi – hiskeliga 6-0 till det de kallar Cluben förra gången det begav sig i godisburken på östgötaslätten var en stjärnsmäll som man inte glömmer i första taget – men kan post-Forsberg-Skellefteå AIK förlora i Linköping?

Nej, åtminstone inte denna kväll.
Om AIK-spelarna har störts det minsta av Forsbergs försvinnande, så var det ingenting som vi såg ett endaste uns av. Tigerränderna tycktes ha käkat taggtråd snarare än semlor under trippen söderut denna fettisdag – med resultat att LHC blev fullkomligt överkört från första nedsläpp i sin hemmaborg.

När AIK – två dagar före klubben sparkade Forsberg – förlorade sista matchen borta mot Timrå före landslagsuppehållet, lämnade jag en idé i bloggen om att testa Melker Karlsson som förstecenter för att skrämma igång produktionen hos Joakim Lindström och Jimmie Ericsson igen.

Trion fick nu chansen ihop. I andra bytet sköt Ericsson i stolpen, varpå Karlsson styrde in Lindströms skott till det viktiga ledningsmålet.
I nästa byte kom 2-0 – Lindström stängde sin svit på 14 mållösa matcher med att smälla dit Ericssons läckra Gretzky-passning.
Onekligen en omedelbar succékedja att bygga vidare på.

Karlsson och Ericsson var förresten även inne på isen när Petter Emanuelsson ökade till 3-0 efter 11.40.
Timeout då av Roger Melin – och i princip game over för hans Linköping nästan direkt.

Visst sprattlade LHC igång lite i andra perioden i 1-3-underläge – Markus Svenssons straffräddning mot elitserieskyttekungen Carl Söderberg i det skedet halvvägs in i matchen kan till och med ha varit en matchavgörande faktor – men när även kapten Ericsson spräckte sin lååååånga mållösa svit, 17 matcher, kunde lättnadens suckar dras på bortastå så att de hördes över de i övrigt lågmälda läktarna.

I missnöjet med att släppa just den 1-4-pucken lättvindigt över axeln förmådde LHC-keepern Andreas Andersson till och med få till en videogranskning – han verkade vara av åsikten att pucken skulle ha ramlat in bakvägen…

5-3 till slut i AIK-favör. Kvällspressknivarna, som slipats med anledning av elitserieledarens drastiska beslut på tränarsidan, fick därmed läggas åt sidan – men det finns ingen anledning att dra för långtgående slutsatser om ”nya Skellefteå AIK”.

Låt oss med detta sagt avvakta med att bedöma Hans Wallsons kvaliteter och sätta dessa i jämförelse med Anders Forsberg. Det erbjuds inte alls lika goda möjligheter i tv som live att studera vad som händer i båset, sånt som jag gillar att göra, men bilderna visade i alla fall skönt tuggummitugg och några garv av Wallson, och att ha kul på jobbet är en bra början.

Låt mig tills vidare i stället poängtera att förändringen i sig känns mycket mindre än den – av naturliga skäl – superstora uppmärksamhet och nyfikenhet som sparkningen av Forsberg har rönt land och rike runt. Vad många som tyckt till inte tycks ha koll på i detta sammanhang och surr, är att de assisterande tränarna Stefan Klockare och Bert Robertsson – målvaktstränaren Krister Holm inte heller att förglömma – även tidigare har haft stora och viktiga ledarroller runt laget. Och fastän sportchefen Lasse Johansson nu formellt kallas något så tjusigt som “general manager”, så har han också redan före tränarförändringen samarbetat på ett nära sätt med sina coacher.

Mestadels handlar det nu därför om att fasa in Wallson i en dokumenterat fungerande modell och putsa fram det som han kan addera.

AIK fortsätter nu bortaturnén med vad som har förutsättningar att bli en häftig seriefinal i Jönköping på torsdag.

För att hitta senaste AIK-segern borta mot HV71, efter nio raka förluster, måste vi faktiskt gå så långt tillbaka i tiden att tränaren för laget hette – Hans Särkijärvi…

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier