Sågningen av Renberg

Det är märkligt hur människan ibland fungerar.

Jimmie Ericsson har berättat för mig att trots att han har haft förmånen att få vara med och vinna såväl VM- som SM-finaler, så sitter de bittra minnena av förlorade VM- och SM-finaler starkare kvar hos honom.

Jag kan verkligen känna samma känsla på flera plan. Som innebandytränare i Skellefteå IBK har jag varit med och vunnit 13 av 15 matcher (tio träningsmatcher samt fem division I-matcher) med laget den här hösten. Men det är de där förlusterna, finalen mot Rig Umeå i en försäsongsturnering i Umeå samt en seriematch hemma mot Örnsköldsvik, som sitter där som en tagg i hjärtat. Jag tänker betydligt oftare på de två förlusterna än på någon av de 13 segrarna.

Jonathan Hedströms aktuella självbiografi “Jonte – rakt från hjärtat”, som jag fått förtroendet att skriva, har genomgående fått ett väldigt varmt och positivt mottagande från läsare och recensenter. Det är jag givetvis djupt tacksam för och glad över.

Likafullt är det den enda negativa recension som jag läst eller hört som jag tänker på dagligen och inte kan få ut ur huvudet.

Samma dag som boken släpptes, den 25 september, gick SVT:s hockeyexpert Mikael Renberg ut i Hockeykväll och förklarade att han minsann inte skulle läsa den. Just den delen har jag inga som helst problem med; jag läser visserligen många böcker men jag läser inte en enda bok som jag inte vill läsa. För mig är läsning lika med lust, spänning och nyfikenhet.

Däremot var det naturligtvis fruktansvärt oseriöst av Renberg att gå ut och såga innehållet i en bok som han inte ens har öppnat och således helt saknar helhetsperspektiv kring. Om man ska ha en tydlig åsikt bör det ju vara grundläggande att man åtminstone har en susning om vad man pratar om…

Renbergs agerande blir extra tragikomiskt med tanke på att han efter Jonathan Hedströms SVT-framträdande kvällen före i Go’kväll skickat ett uppmuntrande sms till Jonte i vilket Renberg deklarerade att han var stolt över att ha haft Jonte som lagkamrat och att Renberg tyckte att det var starkt av Jonte att gå ut och berätta…

Eftersom Renbergs kritik i Hockeykväll av innehållet i den bok som han inte har läst sedan gick ut på i stil med “man ska inte i efterhand gå ut och berätta om oberättade saker som man har varit med om”, känner jag mig också nödgad att i efterhand gå ut och berätta om en oberättad sak som jag har varit med om.

I samband med att Renberg avslutade sin långa och framgångsrika spelarkarriär med ett kort och inte särskilt framgångsrikt comebackförsök i Skellefteå AIK, så ombads jag på uppdrag av Idrottsförlaget att träffa Renberg och höra om han ville ge ut en självbiografi. Sagt och gjort, jag och Renberg tog en lunch på tu man hand på den då öppna Vitbergsstugan on top of Skellefteå, och diskuterade saken.

Renberg var tydlig med att om han skulle ge ut en självbiografi så skulle man berätta om allt och inte heller vara rädd för att tycka till om personer och företeelser. En åsikt som jag delade och delar, och det är ju också precis vad Jonte bjuder på i sin självbiografi. Renberg uttryckte själv intresse den där dagen för fem år sedan uppe på Vitberget, men det rann ut i sanden och blev ingenting av det – vilket jag beklagade, och beklagar, eftersom jag såg, och ser, stor potential i en öppenhjärtig Renberg-biografi mot bakgrund av allting som han varit med om. Men än är det ju inte för sent…

Renberg hävdade också i sin snällt sagt vimsiga SVT-attack mot Jonteboken att “varenda högerback i SHL” gett upp en självbiografi. Det är ett grovt faktafel och häpnadsväckande att ett public service-företag oemotsagt (hallå, Marie Lehmann, här måste programledaren rycka in och ifrågasätta!) låter en expert häva ur sig en åsikt som inte har någon som helst grund i verkligheten. Fakta är att inte en enda högerback i SHL har gett upp en självbiografi, och om vi till och med utökar begreppet till svenska ishockeyspelare genom tiderna som någonsin har gett ut en självbiografi så blir det ändå inte mer än en handfull.

Jag skulle tvärtemot uppmuntra fler svenska hockeyspelare – som antingen har en tillräckligt stark historia att berätta och/eller har tillräckligt stor stjärnstatus – att ge ut självbiografi. Tänk vilken potentiellt fantastisk läsning som fortfarande är outgiven.

“Jonte – rakt från hjärtat” är som bekant redan utgiven. Mikael Renberg är på flera ställen omnämnd i boken – i idel positiva sammanhang som kan kategoriseras sköna anekdoter.

Så plocka en liten slant från alla stora slantar som karriären inbringat, Micke, köp en Jontebok, läs, och tina upp i höstrusket, surgubbe! :-)

 

Posted in Böcker, Ishockey, Livet
Kategorier