North Power hejar på Brynäs

Det finns så kallade experter, som av allt att döma aldrig har sett det svenska mästarlaget från 2012 spela ishockey 2013, som med en envishet värdig en dåre tar rygg på Brynästränaren Tommy Jonsson och fortsätter att hävda att laget kommer att bli ”livsfarligt” i slutspelet i år.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren skrev till exempel nyligen ”håll koll på hur Brynäs lägger sig ner och spelar döda bara för att kunna slå sig till guldet igen som underdoggar” i en krönika i UNT.

Hundskit, säger jag, som sedan en tid tillbaka hävdat att det enda livsfarliga kring Brynäs är om laget kommer att lyckas behålla sin länge till synes glasklara position ovanför slutspelsstrecket ända in under målskynket.

Om Skellefteå AIK vinner elitserien (goda chanser med tanke på sju poängs serieledning med fem matcher kvar att spela) så kommer laget givetvis att kasta sig över Brynäs när kvartsfinalmotståndet ska väljas. Om Brynäs fixar slutspel, vill säga, fyra poängs marginal ner till Gnaget känns som ett högst bräckligt försprång.

Om scenariot blir verklighet, så kommer naturligtvis Brynäs att spela jätteargt och komma med tuffa kommentarer om ”vi visade i finalen i fjol att vi kan slå dem och vi kan göra det igen”.
Det är tomma ord som inte ens Brynäs självt skulle tro på.

Samtidigt skulle Skellefteå AIK kunna undvika att vara helt ärligt utåt med ett sånt val (”Brynäs är så ruttet att det tammefan är uselt om vi inte kör över dem i fyra raka!”) och i stället kunna bolla upp det snyggt som att man helt enkelt vill ha revansch för SM-finalförlusten i fjol.

Frågan den här kvällen var aldrig om Skellefteå AIK skulle vinna, utan om det skulle bli tvåsiffrigt. Det blev det nu inte riktigt, segersiffrorna stannade vid 9-1.

Skellefteå AIK gjorde en bra match, varken mer eller mindre, och vi bjöds på en angenäm näve hockeygodis (Johan Forsbergs mellan-egna-ben-framspelning till Melker Karlssons 5-0-mål – bara en sån sak).

Brynäs var ett både tandlöst och taktlöst motstånd.
Det blev generande när Brynäs, i hopplöst målmässigt underläge, försökte sig på att börja fulspela och inte ens behärskade det.

AIK:s 01:or spelade uppvisningsmatch i första pausen och visade upp ett försvarsspel som var vida överlägset det ”försvarsspel” som Brynäs testade.

Ja, vi fick inte ens se Daniel Widing hånflina – inte ens när han bjöds ett friläge av en felpassande Niclas Burström och där och då spräckte Joacim Erikssons nolla i slutminuterna.

Fredrik Styrman såg mest bara ut att längta efter att sitta på läktaren i AIK-dress i stället för att behöva vara på isen i Brynäsdress.

Det enda som visade guldglans i Brynäs var vissa delar av inhoppande målvakten Johan Holmqvists ansiktsmask. ”Honken” höll faktiskt också nollan när stackars Robin Rahm stormade ut i båset och bytte ut sig själv efter 9-0-målet.

Till och med North Power verkade tycka synd om Brynäs: ”Våran Ra(h)m är bättre än eran…” var en så gästvänlig ramsa att jag bara kan tolka det som att North Power nu hejar på Brynäs för att man vill ses igen i kvartsfinalen…

Under målfestandet fick jag ett sms av en kompis: ”SAIK är ett monster!”. Jag kunde inte annat än svara: “Brynäs med!”

Poängfestandet i AIK var galet och självförtroendebyggande på många håll – främst genom firma Oscar Möller och Bud Holloway.
Möller firade fyra nya år på kontrakt med Skellefteå AIK med fyra nya mål (snålt av Lundmarks & Marklunds att bara få ihop till två kepsar på isen efter att hattricket fullbordats). Holloway vräkte på med fem målgivande passningar och står nu på 66 i den egna poängkolumnen. Holloway tangerar Håkan Loobs ”oslagbara” poängrekord genom tiderna i elitserien om han fixar två poäng i snitt under den sista elftedelen. Fast det spricker väl dessvärre när mamma och pappa Holloway ska åka hem efter lördagsdrabbningen i Luleå…

Jag bjöds för övrigt på underhållning även utanför isen.
I en periodpaus stod jag och surrade med Thommie Bergman, före detta Skellefteå AIK-tränare och numera NHL-scout för Toronto, och Roger Rönnberg, avgående förbundskapten för Småkronorna och tillträdande Frölundatränare.

Bergman hade såklart extra ögon på Petter Granberg, som Toronto redan har på kontrakt och plockar över till sommaren.
Rönnberg hade som bekant Granberg i sitt guldgäng i JVM förra säsongen, och med en blinkning modell grövre – det har ju hamnat på tapeten på flera ställen det här med att plocka med sig spelare till kommande tränaruppdrag – sa Rönnberg till Bergman:

- Du ska veta att Petter såg ruggigt vass ut i en match när vi hade tryckt i honom en räkcocktail…

Rönnberg har, som synes, humor värdig en go gubbe som gör att han har alla förutsättningar att lyckas i Göteborg.

Då matchklockan visade 12.25 i tredje perioden tog Rönnberg sedan armkrok med Vancouvers scout Lasse Lindgren för att bila norrut på E4. När Rönnberg passerade mig på pressläktaren gjorde han det med orden:

- Jag tror det är klart nu, Fahlman!

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier