Mest mästerliga starten genom tiderna

Tio omgångar brukar användas som ett riktmärke för att kunna göra en mer ordentlig bedömning av den serie som numera går under namnet SHL.

Där är vi nu framme, efter tisdagskvällens omgång som innehöll bland annat Skellefteå AIK:s 1-0-seger borta mot Modo.

Jag tycker att den matchen som sådan ringar in hur det ofta har sett ut hittills i seriespelet för Skellefteå AIK; spelmässigt sisådär men resultatmässigt maximalt. En målvakt i Markus Svensson som höll nollan, en poängkung i Joakim Lindström som påpassligt snickrade till enda målet i ett psykologiskt viktigt läge djupt i andra perioden, och därutöver mest ett hårt och inte särskilt glansfullt arbete på alla händer och fötter.

Det har hackat i Skellefteå AIK:s spel både här och där, och allra mest har jag saknat flytet i spelet som byggs genom att sätta bra fart på pucken med snabba och enkla passningar från bakplan. Skellefteå AIK har tappat inte mindre än 13 backar under de tre senaste säsongerna, och det tar naturligtvis tid att fasa in de nya i ett system som kräver snabbhet i både tanke och handling.

Det känns inte som en slump att den backkvartett i Skellefteå AIK som varit mest pålitlig i höst i spelet både med och utan puck, är synonym med de fyra backar i den nuvarande truppen som spelat i laget tidigare: Niclas Burström, Fredrik Lindgren, Erik Andersson och Johan Alm.

Skellefteå AIK har levt på att det finns en stabilitet, en tät defensiv, en konsekvens i vad man ska göra och hur man ska göra det, och en bredd på manskapet med många som kan kliva fram och avgöra framåt om andra inte lyckas.

Skellefteå AIK har – serieledning med fem poäng före pånyttfödda Brynäs till trots – uppsidor även i dels att det finns mer att hämta ur alla nyförvärv, dels att offensiva vapen som Bud Holloway, Pierre-Édouard Bellemare, Petter Emanuelsson och Viktor Arvidsson samtliga fortfarande står på noll i målkolumnen.

De allra bästa nyheterna för Skellefteå AIK tycker jag är hur laget verkligen har kämpat helhjärtat för att vinna varje kväll. Det är lite unikt; det är fler än en gång i historien som vi har sett att det inte minst under inledningen av en ny säsong har brustit i inställning och hunger i ett regerande mästarlag.

Skellefteå AIK har byggt en genuin vinnarkultur som uppenbarligen är intakt över tid.

Jag har roat mig med att gå bakåt i tiden så länge det är relevant – från och med när svensk hockey fick en elitserie med de bästa lagen – och tröskat igenom facit för hur de regerande mästarlagen startat den kommande säsongen efter tio omgångar.

För rättvisans skull har jag översatt till trepoängssystem även före dess införande, och då ser det ut så här (akuell tabellplacering efter tio omgångar inom parentes):

 

1975/76: Brynäs.

1976/77: 23 poäng (etta).

 

1976/77: Brynäs.

1977/78: 19 poäng (femma).

 

1977/78: Skellefteå AIK.

1978/79: 15 poäng (femma).

 

1978/79: Modo.

1979/80: 16 poäng (trea).

 

1979/80: Brynäs.

1980/81: 14 poäng (sexa).

 

1980/81: Färjestad.

1981/82: 12 poäng (sexa).

 

1981/82: AIK.

1982/83: 22 poäng (tvåa).

 

1982/83: Djurgården.

1983/84: 20 poäng (tvåa).

 

1983/84: AIK.

1984/85: 12 poäng (åtta).

 

1984/85: Södertälje.

1985/86: 11 poäng (sjua).

 

1985/86: Färjestad.

1986/87: 18 poäng (trea).

 

1986/87: Björklöven.

1987/88: 24 poäng (tvåa).

 

1987/88: Färjestad.

1988/89: 21 poäng (etta).

 

1988/89: Djurgården.

1989/90: 17 poäng (etta).

 

1989/90: Djurgården.

1990/91: 22 poäng (tvåa).

 

1990/91: Djurgården.

1991/92: 18 poäng (trea).

 

1991/92: Malmö.

1992/93: 11 poäng (tia).

 

1992/93: Brynäs.

1993/94: 14 poäng (sjua).

 

1993/94: Malmö.

1994/95: 19 poäng (trea).

 

1994/95: HV71.

1995/96: 17 poäng (fyra).

 

1995/96: Luleå.

1996/97: 10 poäng (tia).

 

1996/97: Färjestad.

1997/98: 21 poäng (etta).

 

1997/98: Färjestad.

1998/99: 16 poäng (femma).

 

1998/99: Brynäs.

1999/2000: 16 poäng (femma).

 

1999/2000: Djurgården.

2000/01: 19 poäng (trea).

 

2000/01: Djurgården.

2001/02: 21 poäng (tvåa).

 

2001/02: Färjestad.

2002/03: 19 poäng (fyra).

 

2002/03: Frölunda.

2003/04: 17 poäng (trea).

 

2003/04: HV71.

2004/05: 10 poäng (tia).

 

2004/05: Frölunda.

2005/06: 24 poäng (tvåa).

 

2005/06: Färjestad.

2006/07: 16 poäng (åtta).

 

2006/07: Modo.

2007/08: 14 poäng (sjua).

 

2007/08: HV71.

2008/09: 13 poäng (åtta).

 

2008/09: Färjestad.

2009/10: 21 poäng (tvåa).

 

2009/10: HV71.

2010/11: 14 poäng (sjua).

 

2010/11: Färjestad.

2011/12: 8 poäng (elva).

 

2011/12: Brynäs.

2012/13: 19 poäng (fyra).

 

2012/13: Skellefteå AIK.

2013/14: 24 poäng (etta).

 

Svart på vitt är alltså svartgult det bästa mästarlaget genom (elitserie)tiderna på att inleda en ny säsong.

Björklöven (1987/88) och Frölunda (2004/05) är visserligen uppe i samma poängsumma som Skellefteå AIK i år (24), men både Björklöven och Frölunda låg då på andra plats i tabellen.

In summa: Skellefteå AIK har inte visat någon baksmälla efter guldet – och behåller laget drivet och vinnarviljan intakt finns alla chanser att det blir en ny guldfest på Möjligheternas torg till våren.

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier