Kärleksfullt

Jag vet inte om det berodde på att almanackan visade Alla hjärtans dag, men det var ett synnerligen kärleksfullt Skellefteå AIK som kom ut till match i toppmötet borta mot HV71.
I det tillståndet – det var rent allmänt söndagsskolestämning på isen jämfört med den arga, blodiga och svettiga känslofesten senast lagen drabbade samman i Skellefteå – och utan en råbarkad attityd vinner man förstås inte i Jönköping mot ett HV som nu på ett bestämt sätt tog sista chansen att haka på AIK för att kunna utmana om seriesegern ända fram till målsnöret.
Det här skrevs nu till tionde raka förlusten för AIK i HV-land – det är med andra ord ingen överdrift att påstå att Kinnarps Arena är en mardrömsarena för AIK där det vanligtvis offensiva och giftiga laget så ofta har så förbluffande svårt att göra mål.
En duktig mardrömsstart blev det också. AIK fick en utvisning med sig nästan direkt efter första nedsläpp, och jag hann inte mycket mer än att mumla något om att den nya PP-uppställningen med John Klingberg på blå känns spännande förrän… Jason Krog kontrade in 1-0-målet i boxplay.
Joacim Eriksson var tveksam vid det insläppet och hade förtvivlat svårt att få fast puckarna även fortsättningsvis i matchen. Efter den billiga, och lösa, isaren till 3-0 för HV tidigt i andra perioden sympatiserade jag med AIK-beslutet att byta målvakt och slänga in Markus Svensson – som gjorde sitt med att hålla nollan. Efter en lång räcka av fenomenala insatser, går det givetvis inte att hänga Jocke för en dålig kväll – men i ett sånt läge kan en sån åtgärd bli ett wake up-call för laget.
Det blev det nu inte. AIK orkade aldrig mer än att skapa en handfull halvchanser för att spräcka Gustaf Wesslaus nolla, och det blev nu inte alls det svåraste som fanns för HV att leda med 3-0 – tvärtom så fick man en ganska bekväm resa mot 4-0-seger i tom kasse.
Sista chansen för AIK att komma in i matchen var när Oscar Möller jobbade fram en rättmätig straff i inledningen av tredje perioden. Jag är inte förtjust i att spelaren som obstrueras själv lägger den efterföljande straffen – det är enligt min mening lätt att bli hängande kvar mentalt i den gångna situationen och därför bättre att slänga in något opåvekat top gun där – och jag fick rätt i min gissning att Möller skulle bränna.
(Om jag hörde rätt från det ganska låga ljudet som vi bjöds på tv:n på Arlandas inrikesterminal så hade Jason Krog uttryckt att det var det sämsta domslutet någonsin i elitserien – jag lyfter därmed på min keps åt kanadensarens historiska järnkoll på en liga som existerat i snart 40 år och där han själv verkat i bara ett par av de senaste säsongerna…)
Det kan bli fler möten mellan lagen i slutspelet den här säsongen – fler än jag har ju sedan länge trott på detta som ett finalpar – och då är det hög tid för AIK att börja tävla bättre över hela banan och spela smartare för att förmå välta HV på bortais.
Nu stänger vi butiken för ikväll, och jag ska flyga hem till Skellefteå igen.
Om man nu törs landa i staan som lär vara fullkomligt belägrad av det där melodifestivalspektaklet?

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier