Höstterminsbetyg på AIK-arna

Med anledning av svårigheter att få bitarna i det så kallade livspusslet att passa ihop, hann jag bara se 2,5 perioder av den festliga julavslutningen i Skellefteå Kraft Arena.
Så långt – när dessa rader skrivs är det 4-3 i hemmafavör på resultattavlan – hade Skellefteå AIK och Färjestad bjudit upp till något som såg ut som det brukar göra när de här lagen drabbar samman; grinigt, tufft, tätt och en angenäm doft av playoff-hockey.
Oberoende av det aktuella slutresultatet mot Färjestad, har Skellefteå AIK svarat för en mycket bra höst. Att laget haft skador på tunga pjäser har bara fått ytterst marginell negativ effekt – ett gott betyg åt den breda truppen – och är fortsatt med och tävlar om att vinna elitserien för första gången sedan säsongen 1980/81.
Att AIK ligger i topp i viktiga statestikkategorier som powerplay, boxplay, tekningar och måleffektivitet, är också sådant som förstärker guldchanserna i ett slutspel.
* * *
Jag har roat mig med en individuell höstterminsbetygssättning av AIK-arna i A-truppen enligt den traditionella skalan 1 (sämst) till 5 (bäst):
5
Bud Holloway. Okej, spelmässigt har det faktiskt hackat lite emellanåt för Holloway när han ägnat sig för mycket åt stillastående dribbel. Men poängmässigt talar det sitt tydliga språk och kan inte annat än bli toppbetyg. Holloway har i ännu högre grad än förra säsongen demonstrerat sitt sylvassa skott och fina spelsinne. Att han på allvar hotar Håkan Loobs poängerekord i elitserien genom tiderna säger egentligen allt.
Joakim Lindström. I vissa byten lirar han på en alldeles egen planet och är så löjligt överlägsen att man har svårt att fatta att det handlar om den högsta nationella nivån. Att Jocke är en av AIK-arna i Tre Kronor kommande vecka är fullständigt självklart. Men jag är fortfarande oerhört nyfiken på svaret på frågan om hur Pär Mårts kunde nobba Lindström, som hållit samma höga klass hela hösten, i säsongens första landslagstrupp?
4
Markus Svensson. Inget nytt kontrakt i Gnaget som sällan använd och tveksam andrekeeper bakom Viktor Fasth. Jättesuccé i staans AIK, där han både fått och tagit chansen. Har sett stor, tät och trygg ut i kassen och klivit fram som en stark utmanare till förstaspaden när säsongen ska avgöras.
Joacim Eriksson. Bakom (eller framför?) Svenssons framgångar, är det lätt att glömma att även målvakts-Jocke har fortsatt på den inslagna vägen från förra säsongen när han lyckades konkurrera ut Andreas Hadelöv. Stabil och tycks hantera att inte vara klar etta på ett bra sätt. Målvaktsspelet är inte ett problem för AIK, vem som än står.
Oscar Lindberg. Äntligen har Lindberg fått det stora genombrott han sett ut att vara på väg mot i mer än ett år. Det är inte längre bara “smålagsspel” över hans centerspel. Lindberg besitter hela registret från teknik till hårdhet, och torde nästa säsong vara redo att få visa upp hela sitt paket i New York Rangers tröja. Om NHL tänker dra igång någon gång…
Jimmie Ericsson. Inte i praktslag ännu efter den skada som hängde med honom från förra säsongs och tvingade honom till en sen säsongsstart. AIK-kaptenen är väldigt viktig för sitt lag, med sitt sätt att gå i bräschen och ta både smarta och tuffa strider för sitt lag mot både motståndare och domare.
Erik Forssell. Alltid klok och nyttig. En sån där spela som du gärna använd mycket i slutminuterna, vare sig det är en ledning som ska skyddas eller ett poänggivande mål som ska jagas. Den här hösten har det dessutom trillat in fler poäng än normalt – delvis tack vare en mer generös matchning i powerplay än vanligt.
Oscar Möller. Mycket olycklig långtidsskada just när han hittat mer harmoni i avsluten (mer krysset än plexit) och vant sig mer vid spelet på stor rink efter sin långa utflykt till Nordamerika. Stort sparkapital till slutspelet, när han ska ha hunnit göra comeback i hygglig tid och bör vara varm i kläderna igen.
Melker Karlsson. Har tagit det sista steget från att bara vara en “tuta och kör”-kille i fjärdelinen till att kliva fram med mer lugn och elegans i offensiven – något som betalat i både större produktion i klubblaget och landslagsdebut. Återkommer från skada efter juluppehållet.
Tomas Skogs. Nyttig med sin rutin i AIK:s relativt oerfarna backuppsättning. Elak pjäs, med lagets och ligans bästa plus/minus-statistik. Har dessutom fått en del pp-is i höst och hittat mer rätt i passningsspelet.
Niclas Burström. Jämnast av AIK-backarna. Har knappt gjort en enda dålig match på hela hösten. Spelbegåvning som trots sin litenhet är tuff och inte tvekar att kasta sig in i situationer som kommer att göra ont för honom.
Pierre-Edouard Bellemare. Succé direkt och spel på hög nivå genast när han återkom efter långtidsskadan. Ett mått på seriositeten och hängivenheten hos den allroundkunninge fransmannen. Likafullt en växel till i sig när han fått komma in mer i skiten.
3
Viktor Arvidsson. Lagets ende JVM-spelare den här säsongen har varit ett kul rivjärn att följa under debutsäsongen i elitserien. Tar alltid kortaste vägen mot mål, tänker i alla lägen på att göra mål. Bor ett ännu större målskytte i honom när han lyckas coola ner sig en aning i avslutningarna.
Fredrik Lindgren. Habil. Löser många situationer genom att vara en av hela elitseriens vassaste skridskoåkare. Lite för sprättig och inte tillräckligt rejäl i alla situationer i egen zon.
Pontus Petterström. Bidragit med mycket energi och enormt hårt arbete i sin AIK-återkomst. Viktig rollspelare som kan avlasta de mer namnkunniga spelarna i laget genom att sköta de defensiva sysslorna utan anmärkning.
Martin Sevc. Inköpt främst som rollspelare – en stygg back som ska spela hårt och mycket. Förutsättningar att bli väldigt värdefull i slutspelet. Kan putsa upp detta ett snäpp och bli ännu mer av en dåre som motståndarna fruktar – lite som när han nu tände till på alla cylindrar mot sitt gamla Färjestad.
Johan Alm. De kvällar som Johan Alm tror att han är David Rundblad är han dålig. De kvällar som Johan Alm förstår att han är Johan Alm – och spelar ett enkelt och fysiskt backspel – är han bra. Ibland till och med mycket bra.
Martin Lundberg. Vaknat ur den dvala som tidvis omgärdade honom förra säsongen. Nu är Lundberg mer av den defensivt starke fjärdecenter, och för motståndarna obekväma moment, som han ska vara med tacklingar och stångande. Har dessutom redan ökat fjolårssäsongens målskörd – från noll till två.
Erik Andersson. Upplockad från Linköpings frysbox, och väldigt värdefull för AIK i sin comeback i 0910-land. Sällan spektakulär, men positionssäker och spelar enkelt och effektivt. Behärskar även att vikariera som center (som mot Färjestad). Rättmätigt belönad med kontrakt för resten av säsongen efter sin tryout.
Adam Pettersson. Inte längre den poängspruta som han var under juniortiden eller fjolårsutlåningen till allsvenska Sundsvall. Äntligen belönad med säsongens första mål till mot Färjestad. Har fyllt en viktig roll i AIK:s vitala fjärdekedja med sin skridskoåkning och uppoffrande spel i boxplay.
2
Petter Emanuelsson. Har fått spela en större roll än förra säsongen och getts chanser att producera – bland annat genom förtroende i powerplay – men inte tagit tillvara detta i tillräckligt hög utsträckning. Spännande spelartyp med potential att växa och bidra med mer än arbete.
Fredrik Styrman. Problem med att studsa upp efter den skadefyllda fjolårssäsongen då det blev varken bu eller bä. Inga riktiga spetsegenskaper. Får svårt att få någon istid när AIK har en antalsmässigt fulltalig backsida.
Rasmus Edström. Spelar inte alls med samma självförtroende som före långtidsskadan förra säsongen. Då satte Edström upp förnämliga spel bakifrån och demonstrerade sin spelskicklighet i anfall efter anfall. Saknar den auktoriteten nu och har också sett tveksam ut i defensiva lägen.
Johan Forsberg. Aldrig riktigt i spelmässig fas eller något offensivt hot före fingerskadan. Efter densamma har han dock under veckans återkomst visat sig styrka som energispelare och vad det kan vara värt att orka jobba hårt över stora ytor och vilja tackla allt som rör sig.
1
Ryan Vesce. 13 matcher har inte hjälpt för att få fart på den meriterade jänkaren – han ser fortfarande lika hopplöst seg, trög och otajmad ut. Jag ser inga möjligheter för Vesce till en ordinarie tröja med fulltaligt lag och att han ska kunna växla upp tillräckligt för att fasa in i AIK:s fartfyllda spel.
För lite speltid för betyg: Petter Granberg, John Klingberg, Sebastian Selin.
* * *
Färjestad startade matchen med en spelare som var uppsatt i förstakedjan, en i andrakedjan och en i tredjekedjan.
Såna fjanterier kan vi vänta med tills slutspelet, tycker jag.
* * *
Ole Kristian Tollefsen slog ner Bud Holloway och för säkerhets skull crosscheckade norrmannen också kanadensaren, som höll sig lugn och inte slog tillbaka, i ansiktet liggande på isen.
Sen visades båda ut två minuter för roughing.
Heja, Marcus Vinnerborg och Marcus Linde, en ny dag på jobb för den svenska elitdomarkåren.
* * *
En Skellefteå AIK-supporter uppträdde som en fruktansvärt dålig vinnare efter derbysegern i Luleå senast med att göra nazisthälsning.
North Power svarade med att omedelbart stänga av supportern och ta tydligt avstånd.
Så borde naturligtvis alla supporterklubbar och föreningar göra med sina företrädare och medlemmar som på olika sätt beter sig rasistiskt.
* * *
“När Skellefteå blev Guldstaden” har inte nått guldklass på försäljningen ännu; tvåa på boktoppen på Bokia/Lagergrens…

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier