Hata Löven funkar alltid

Smaskigt med slutspel i september.
Ja, det var med den känslan som jag lämnade Skellefteå Kraft Arena denna lördagsafton.

Skellefteå AIK och Färjestad bjöd upp till en frän och hård kamp över hela isen där inget lag ville vika undan en millimeter.
Gradskillnaden var att Färjestad hade mer kraft – vilande AIK-kaptenen Jimmie Ericsson och hans ordentliga hockeyrumpa var parkerad i båset och saknades på isen som offensiv vägvisare – medan AIK hade mer fart.

Det var ingen slump att AIK skapade sina allra klaraste chanser – friläge för Fredrik Styrman och nästan-friläge för Erik Andersson – på kontringar just när man blivit fulltaliga efter utvisningar.
Färjestad går gärna hemåt, håller ihop laget, tightar och tätar, och då gäller det verkligen att ta varenda möjligt tillfälle att spelvända före motståndarna hunnit ställa upp.

Första målet är alltid viktigt, och särskilt gäller det såna här gånger när det är mållöst länge.
Nu blev det Melker Karlsson – den de kallar ”Melkin” – som spräckte dödläget i ett powerplay djupt i andra perioden. Det var framför allt en uppvisning i mod; hårt uppvaktad av Färjestads hårding Sanny Lindström kastade sig Melker in framför mål, vräkte in en retur, och bevisade att störst inte alltid går först.
Även om 2-0-målet (också i numerärt överläge – se där en avgörande skillnad mellan lagen) var ett långskott av Oscar Lindberg, så ska mycket av det krediteras Melker som, ånyo i Wernblom-position, effektivt skymde FBK-keepern Alexander Salak.

En annan väsentlig förändring bakom att AIK nu har tre raka segrar efter tre raka förluster ligger i den andra änden av planen; man har tuffat till sig rejält i spelet framför eget mål och numera tar det ont för motståndarforwards att beträda det området.

Totalt sett var det sevärt från start till mål. Onekligen vore det skoj om de här lagen fick chansen att dundra på varandra igen längre fram i slutspelet…

* * *

AIK-keepern Markus Svensson går från klarhet till klarhet.

Jag misstänker att Joacim Eriksson står härnäst – Timrå borta på tisdag – och då gäller det för Jocke att visa vad han duger till för att behålla förstaspaden.

Konkurrens på målvaktssidan höjer AIK:s defensiva slagstyrka.
Svensson var nu ett helt korrekt val som matchens lirare – Färjestad vann exempelvis skotten med 41-30 – och bara en fantastisk felträff av Magnus Nygren i ett powerplay 6.01 före full tid ställde Svensson och berövade honom från att hålla nollan.

Svenssons svettiga benparad efter ett näravslut i 0-0-läge torde vara den längsta förflyttning han har gjort näst efter en taxiresa härifrån häromåret som jag hört talas om…

* * *

Jag hade klubbdirektören Pea Israelsson till vänster om mig på pressläktaren. När Pea under en ”hellre än bra”-paroll tog ton till Pär/Elsa Wikstens fina bit “Hela Sveriges AIK” före första nedsläpp, kom jag på mig själv med att tänka att det nog ändå inte låter så illa när jag själv skrålar sånt som Oasisdängan “Live forever” hemma i duschen…

* * *

Hamnade på väg in i arenan bredvid en pappa som gav sitt, möjligen förstagångsbesökande, barn tydliga instruktioner för vad som gäller på publikplats:

- Det enda du behöver kunna är “hata Löven” – det funkar alltid…

 

Posted in Elitserien, Ishockey, NHL, Skellefteå AIK
Kategorier