Hardy vänder upp och ner på begreppen

På grund av problem med att lösa det så kallade livspusslet, fick jag nöja mig med att se onsdagskvällens match mellan Skellefteå AIK och Brynäs på tv i stället för på plats.

Med tanke på den allt annat än SHL-mässiga klassen på matchen var det kanske lika bra. Det gav mig samtidigt möjlighet att kunna zappa över till den intressanta jumbofinalen mellan de forna giganterna Färjestad och HV71. Att HV, efter några om och men, vann den matchen på bortaplan kändes på förhand nästan lika oväntat som att Brynäs skulle lyckas vinna i Skellefteå.

Enligt vanligtvis välunderrättade statistikprofessorn Tomas Kling – a k a DomarnaPunktSe på Twitter – har det inte hänt sedan den 10 december 1989 att Skellefteå AIK släppt in fem mål eller fler under en period på hemmaplan. Då slutade det i den dåvarande elitserien 3-11 hemma mot Färjestad efter 0-7 i tredje perioden. Det var inte alltid bättre förr…

Den här kvällen tändes ändå hoppets låga för Guldstans favoriter efter att man raskt hämtat upp 1-5 till 3-5 i andra periodens inledning – varpå jag tweetade om att Hans Wallson borde köra ett klassiskt Christer Abris-peptalk: “Kom igen grabbar, dom har också en dålig målvakt!” – men Brynäs gick loss igen och den överlägsna effektiviteten gav i slutändan 7-3-seger för Brynäs efter sju raka förluster mot Skellefteå AIK.

För mig var analysen lika enkel som glasklar; ett kosmiskt uselt målvaktsspel var det som fällde Skellefteå AIK. Jag tycker faktiskt inte att AIK var så ruttet i spelet ute på isen – statistikkategorier som skott på mål, tekningar och tacklingar gick exempelvis i hemmafavör – men Henrik Karlsson släppte in tre mål på fem skott och ersättaren Markus Svensson kom in och inledde till och med ännu sämre med att släppa in två mål på lika få skott. I sådan total avsaknad av målvaktsspel är det i princip omöjligt att vinna hockeymatcher även om man gör andra delar i spelet bättre.

Av vad jag hunnit höra och läsa vet jag annars att många härleder den här Skellefteå AIK-förlusten till bristande inställning och dålig kampvilja.

Något som fick mig att tänka på när jag intervjuade Hardy Nilsson – den allra främsta symbolen för en kämpastark ishockeyspelare med Skellefteå som härkomst – till min nyutkomna bok “Tre Kronor – elva guld och tolv förbundskaptener”.

Jag frågade Hardy om vad han har tagit med sig genom sin hockeykarriär – och han svarade:

– Jag har alltid burit med mig värderingarna att det aldrig ska gnällas och alltid jobbas som fan. Du ska aldrig räkna med att du får beröm för att du har jobbat stenhårt i en match – det ska vara självklart. Om jag berömmer dig ”vad du jobbade bra i dag” efter en match, innebär det ju bara att i förra matchen så jobbade du inte bra, eller hur? Därför har jag aldrig som tränare berömt en enskild spelare på det sättet. Man har dagar som spelare där man är olika stark eller olika bra, men man kan alltid jobba.

Hardy är inte rädd för att vända upp och ner på begreppen och stå för åsikter som kan upplevas som obekväma.

Det gör Skellefteå AIK:s första guldkapten lite extra älskvärd.

 

Posted in Böcker, Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier