Här är mitt nya jobb

Vad har du gjort i sommar?

Det känns som den allra vanligaste frågan i och kring fikarummen på svenska arbetsplatser när man ses igen såhär i slutet av sommaren.

På Jonas Fahlman Media AB får jag nöja mig med att ställa den frågan till mig själv – jag är nämligen ensam där…

Nåja, vi kan alla behöva egentid till att reflektera ibland, och jag har – det inledningsvis risiga sommarvädret till trots – lagt några härliga månader bakom mig med mängder av innehållsvärda moment; ett par svängar till de tätbefolkade delarna av södra Sverige, en vända till de obefolkade delarna av norra Norge och, framför allt, en alldeles ljuvlig båtvecka i Piteå skärgård.

Jag har också hunnit med sånt som att vara en femminutslallare på löparfester som Lövångerloppet och Malmö Halvmarathon (bromsmomentet till trots känns det uppfriskande att vara en del av den nya joggingtrenden – ses vi förresten på startlinjen i den nya Kraftjoggen mellan Skellefteå och Skelleftehamn den 15 september?) samt ett gäng konserter, där The Soundtrack Of our Lives, på Trästockfestivalen under avskedsturnén, och Kent i Pildammsparken i Malmö gett de mest minnesvärda stunderna. Samspelt är det nya svarta.

Det allra bästa med hela den sommar kring vilken vi nu tycks ha gjort definitivt bokslut – augusti sjunger ju inte bara på den sista versen utan till och med på den sista raden – inträffade dock dagen före midsommarafton. I samband med det dåvarande regnavbrottet fick vi vid vårt senaste besök på Nus i Umeå det efterlängtade beskedet om att man äntligen kunnat konstatera vissa förbättbringar i sjukdomstillståndet för Paul och hans Langerhans cellhistiocytos. Min fantastiske fighter till son har tack vare detta nu fått gå ett trappsteg ner på behandlingsstegen, till cellgiftstabletter, och han har nu i dagarna kunnat återgå till en mer normal tillvaro på förskolan (eller dagis, som jag envisas med att kalla det). Gissa om det var en glad och förhoppningsfull pappa som häromdagen fick hålla Paul i handen på comeback-promenaden till förskolan? För att inte tala om den stora lilla femåringen som höll mig i handen…

Jag har faktiskt inte heller haft semester hela tiden, bara nästan, sedan jag senast syntes i det offentliga rummet, någon gång i trakterna av när Jakob Silfverberg dängde dit den där guldpucken för Brynäs i slutet av april, utan bockat av att kränga lite böcker (min första bok “Vägen tillbaka – för Skellefteå AIK” är snart slutsåld, så har du den inte redan hemma i bokhyllan och vill ha den börjar det vara hög tid att skynda att fynda – till exempel genom att beställa boken HÄR på min hemsida), föreläsa om media på elittränautbildningen i ishockey på Bosön (jag har lärt såna som Ulf Samuelsson, Peter Andersson, Dan Tangnes, Leif Strömberg, Patrik Klüft och Daniel Broberg allt jag kan och… det gick, om jag ska fortsätta att vara ärlig, fort), samt tröska igenom en hel del trist administration som det aldrig blev tid att tugga i sig under den mest intensiva delen av hockeysäsongen, plus lite andra smågrejer som jag pysslar med.

Jag ska absolut inte påstå att jag varit ens i närheten av att vara lika eftertraktad under silly season som någon av hockeyns hetaste lirare utan kontrakt, men i avsaknad av “an offer I can’t refuse” har jag i alla fall kunnat unna mig lyxen att välja bort några jobberbjudanden.

Eftersom en hel del av er varit nyfikna på vad jag ska pyssla med – herregud, jag fick till och med göra en radiointervju i ämnet – känns det skönt att nu kunna lämna ett officiellt besked.

I dagarna har jag bestämt mig för att satsa ännu mer på mitt egna företag. Något som går att se som mitt alldeles egna sätt att fira 25 år som journalist – mina första tidningsalster publicerades just i augusti 1987, den första artikeln handlade om RM i k-pistskytte, fatta hur gammal jag är… - så det får väl med anledning av detta, och för salutens skull, bli en extra stor kopp kaffe på kontoret denna dag.

En av sakerna som jag, hädanefter och tills vidare, kommer att ägna mig åt är att blogga under egen flagg i denna spalt. Under sommaren har jag känt att jag saknat bloggandet i allt högre utsträckning, och det har på slutet kliat i fingrarna att komma igång med skrivandet igen.

Jag känner en såväl ödmjuk som stimulerande tacksamhet över att ett gäng av er, att döma av de snälla tillrop som jag fått både i cyberspace och irl de senaste månaderna, verkar ha saknat mitt bloggande. I det sammanhanget är det verkligen på sin plats att applådera min gamle vapendragare och “Gäst hos Fahlman”-producent Christer Dahl, som har hjälpt mig att ordna tekniska och utseendemässiga lösningar för jonasfahlman.se och den här bloggen som en simpel “tummen mitt i handen”-kille som jag inte fixar på egen hand. Tusen tack, “Chrille”!

Bloggen kommer att handla mycket om hockey i allmänhet och Skellefteå AIK i synnerhet – plus lite musik och en del andra livsbetraktelser. Jag jobbar med EXKLUSIVT som min ledstjärna; allt som du läser här i bloggen ska du med andra ord kunna ta del av endast här. I övrigt får vi helt enkelt se lite vart detta tar vägen – det känns i alla fall inspirerande att verka under full konstnärlig frihet…

Som du, antagligen, vet är jag heller ingen som håller på och hymlar i någon riktning. För att få ordentlig snurr på den här bloggverksamheten behöver jag intäkter för arbetet som jag lägger ner. Så det du kan bidra med är att företagsmässigt bidra med att annonsera här (mejla jonas@fahlman.se för förslag), kika in här ofta (för att generera sidvisningar) och/eller bara något så simpelt som att hjälpa till med att sprida ordet om bloggens existens i olika forum.

Ekvationen är enkel; ju fler besökare som jag får här, desto bättre kan jag göra bloggen genom att lyfta upp den högre på min jobbmässiga prioriteringslista.

Du är självklart varmt välkommen med andra samarbetsförslag eller tips (nås enklast via jonas@fahlman.se, som sagt).

Ja, du får gärna också skriva vad du vill här nedanför i kommentarsfältet, där jag hoppas att vi kan hitta en bra dialog kring högt och lågt. Jag kommer själv att sköta om att förhandsmoderera läsarkommentarer. Allt som inte antingen tangerar förtal eller består av grova personangrepp och dylik smörja kommer att släppas igenom. Med andra ord; är du inte ett stackars troll, eller uppträder som ett sådant, så kommer du att få göra din röst här.

Jag kommer, därutöver och framöver, här i bloggen att lansera något i nyhetsväg som förhoppningsvis kommer att upplevas som intressant för dig som konsument.

Jag återkommer närmast med ett elitserietips; start i morgon, lördag, med ett lag om dagen, där jag räknar nerifrån (tolv) och upp (ett) inför premiären.

Häng med här 24/7 - det är gratis och jag lovar att göra mitt yttersta för att det ska smaka gott!

Posted in Livet, Paul
Kategorier