Hagos, Jonte, Chrippe – och en nygammal serieledare

Stackars Timrå blev en munsbit för ett beslutsamt och – till följd av 0-6-smällen i Linköping senast samt säsongens tidigare förluster mot nästjumbon från Medelpad – revanschhungrigt Skellefteå AIK.

I och med att HV71 samtidigt blev avklätt hemma mot Färjestad (man såg inte direkt 4-7 komma där) återtog Skellefteå AIK serieledningen genom 3-1-segern.

AIK rusade ut med fart och fokus. Efter att JVM-succén Viktor Arvidsson piskat in ettan och en brutalt stark Pontus Petterström – trots att han i det läget hakades av Max Friberg – brottat sig igenom till 2-0 på ett friläge i boxplay, så var Timrå ett slaget lag.

Ja, min granne på pressläktaren, den legendariske Lars-Gunnar “Krobbe” Lundberg, gäst i AIK:s matchstudio denna kväll, tyckte att Timrå gav ett håglöst inyck redan på uppvärmningen. Det är klart; alla förluster har naturligtvis fött mer tvivel än tro i Timrå.

Att Timråtränaren Tomas Montén tog timeout redan efter 7.57 kändes faktiskt i senaste laget. Jag tänkte redan efter de inledande bytena att det skulle bli en hemskt jobbig kväll för Timrå om man skulle fortsätta att uppträda lika virrigt i försvarsspelet.
För att inte tala om det självförtroendelösa och trubbiga anfallsspelet i Timrå.

Timrå slog nu först Modos tidigare rekord som det lag som varit mållöst längst i svit i elitserien genom tiderna, men lyckades till slut ändå spräcka den förhatliga nollan – senast Timrå målade var just mot Skellefteå AIK annandag jul – och få tyst på North Powers häcklande fråga ”När ska Timrå göra mål?” i sitt sjätte powerplay för kvällen.

Målskytt var ingen mindre än AIK-värvningen Yared Hagos på en styrning. Det vore en lögn att påstå att Hagos – sedan speakern fått påminna honom om att hämta sitt pris som matchens lirare i bortalaget – lämnade sin förra hemmaarena som jättepoppis. Efter en krock med Jimmie Ericsson i slutminuterna låg Hagos kvar på isen. Det gjorde att AIK fick sitt pp-tryck avblåst och kapten Ericsson utvisad långt efteråt – varpå Hagos åkte ut i båset frisk som en nötkärna och sedan spelade nästa byte…

* * *

Jonathan Hedström är en skön profil som elitserien behöver fler av, och Jonte kan också mer än att leverera skojiga citat.

Spela hockey, till exempel. Jonte var bäst i Timrå; stark som puckhållare, skicklig som passningsspelare, lagom elak, och jobbade dessutom till sig två utvisningar.

* * *

Hann Christian Söderström med ett besök på kända jaktmarker, närmare bestämt Krysset, under Timrås dygn i staan?

* * *

Ryan Vesce var petad för första gången efter ankomsten till Skellefteå och satt på bänken som 13:e forward hela matchen.

På den platsen är han givetvis för dyr att ha kvar i tre månader till – även om jag och “Krobbe” konstaterade att han kan sitta mjukt på sedelbuntarna…

Jag hade ett extra öga på Vesce för att se hur han hanterade petningen. Jag noterade att Vesce klappade om en huvudkonkurrent om speltid som Johan Forsberg efter introt, och att han stod upp i båset under matchen och klappade i sargen exempelvis när Viktor Arvidsson, en annan som tävlar på en av Vesces möjliga positioner, spräckt nollan.

Hur som helst är problemet att Vesce fortfarande är för dålig för att ta en plats i någon av de tre topplinorna – och i avsaknad av de rätta egenskaperna för att spela i en fjärdeline.

Lyckas Lasse Johansson skeppa iväg sin floppvärvning till någon bättre behövande före transferfönstret stänger? Att NHL slår upp portarna igen gör i alla fall att det blir fler arbetstillfällen för spelarna i hockeyvärlden…

* * *

Pierre-Edouard Bellemare såg aptitlig ut i sin andra comeback för säsongen, och blåste nytt liv i förstakedjan som center där.

Jag hade faktiskt inte heller väntat mig något annat.

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier