Fyrverkeri, krutrök och tårar

Genom åren har jag varit kritisk till Skellefteå AIK:s okänsliga sätt att handskas med sin egen historia.
Det känns speciellt fel nuförtiden; klubben har steppat upp som Sverigeledande och det föreligger inte någon risk alls om att ge näring åt något energidränerande ”det var bättre förr”-surr.

Där andra klubbar har skänkt tid och plats åt hyllningar av gamla hjältar, har AIK haft fullt fokus framåt. Klubben har inte insett värdet av att i en nutid lyfta fram viktiga prestationer från en dåtid för att knyta starka och stolta band – som dessutom kan bidra till att generera ett ännu större intresse som kan skapa nya framgångar i en framtid.

Med anledning av detta fick en blödig nostalgiker som jag några tårar i ögonvrån när AIK – starkt understött av North Power och hela hallen – i samband med elitseriepremiären hemma mot Modo tog tillfället i akt att hylla killar som Andreas Hadelöv och Anders Söderberg. Båda har som bekant spelat betydande roller i klubbens moderna historia under den både fantastiska och svåra resan från topplag i allsvenskan till topplag i elitserien.

Visst fanns det några skönhetsfläckar under hyllningen på röda mattan inför nedsläpp (det gick knappt att höra vad som sades i intervjuklippen under den snygga filmen som vevades på mediakuben, några spån i Modoklacken väsnades under klubbdirektören Pea Israelssons fina tal, och man missade helt att ha någon som inför publiken ställde några snabba frågor till de nyblivna hockeypensionärerna) men det viktigaste var ju faktiskt a-t-t det gjordes, snarare än h-u-r.

När pucken sedan släpptes visade ”Antos” och ”Hades” förra lagkompisar att båda två kommer att saknas ännu mer som människor än som spelare i den nya svartgula upplagan.
Målmässigt körde ett hypereffektivt AIK över ett likblekt Modo omgående, det var game over redan i första perioden, och det utvecklades därmed tidigt till en både konstig och avslagen historia.

Paul berättade före matchen för mig att en kompis på hans dagis hade tippat 19-1, och ett tag såg det inte alls omöjligt ut.
Femettan till trots var det annars ingen kollektivt spelmässig toppinsats av AIK, men att ändå städa av en premiär så stiligt – med en radda stjärnor ur spel – vittnar såklart om klass.

AIK fick dessutom träna på en hel del boxplay och skötte den delen med den äran, och olika typer av nyckelspelare lämnade utropstecken efter sig:

* Joacim Eriksson gav ett trygghetsbesked i kassen och höll nollan mer än halvvägs när skotträknaren visade 10-19.

* Oscar Möller dängde dit tre puckar och AIK:s sportslige/ekonomiske guru Micael Engström påpekade för mig i första periodpausen att Möller minsann kan göra 30 mål den här säsongen om han bibehåller den här kylan i avsluten. Nu kommer ju inte Möller att möta något så bedrövligt som Oscar Alsenfelt (drygt 50-procentig räddningsmässigt tills han blev utbytt) varje kväll, men nätrassel i stället för plexipangande ingjuter givetvis självförtroende hos Möller. Håller han det här målsnittet landar han på 165 elitseriemål…

* Bud Holloway startade upp ännu vassare med fyra assister redan i första perioden. Kolugnet bakom passet som friställde Möller till 3-0 var kvällens grej; elva spelare av tio hade i samma läge, när AIK varit under press i egen zon, lagt en bekväm icingpuck.

* Martin Lundberg såg styggare ut än under hela förra säsongen. När Lundberg som fjärdekedjesspelare knycklade ihop en muckande Dave Spina i Modos förstakedja, gav det ett litet löfte om att Lundberg faktiskt kan fylla Lee Goren-rollen.

Jag snackade med Pär Mårts i andra pausen, och utöver Möller och Joakim Lindström plussade förbundskaptenen även Tomas Skogs (“väldigt nyttig för Skellefteå”).

När jag en stund dessförinnan fastnade i den traditionella bilkön inför vänstersvängen över E4, hade jag det traditionella AIK-tåget som marscherat från Möjligheternas torg på gångvägen en bit bort. Jag vevade ner rutan för att insupa atmosfären och kände doften av krutröken från de bengaliska eldarna som brann.

Hockeysäsongen har startat, och allt känns inte nattsvart kring den vinter som lurar bakom hörnet och står redo att överfalla oss.

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier