Forsberg sparkad – men sen då?

Dagens största hockeynyhet – eller vad jag i all hast kan erinra mig finns det faktiskt ingenting under hela den svenska hittillsvarande säsongen som bräcker detta – är naturligtvis att Anders Forsberg sparkas som tränare i Skellefteå AIK.

Jag reagerade med chock och beskev det spontant på Twitter som “nu snackar vi hockeybomb”.

Fast vid lite närmare eftertanke känns det – om man vet hur Skellefteå AIK jobbar – ganska logiskt, hur ologiskt det än kan te sig för någon utan insyn.

Nyhetsjägaren nummer 1, Johan Svensson, som i bloggvärlden går under namnet MrMadhawk, avslöjade i förra veckan att Forsberg är klar för Modo nästa säsong. Det avfärdades på sina håll som struntprat, men jag lyssnade runt och trodde mycket väl att det kunde stämma. En uppgift som det nu – även om varken Modo eller Forsberg bekräftat att så är fallet – inte finns någon som helst anledning att misstro.

Jag lyckades tidigare ringa in en del med det blogginlägg som jag skrev baserat på vad som framkommit i torsdags:

“AIK är en klubb som drivs av ständig utveckling – vill man försöka ta nästa steg med någon annan än Forsberg vid rodret?

Känner sig AIK tryggt med att ha kvar Stefan Klockare (utan kontrakt men med intresse för en fortsättning) samt Bert Robertsson (kontrakt i ett år till) från den nuvarande tränartrion – och att lyfta upp en ny tredjeman ur egna led?

1/ Ja, AIK har nu bekräftat att Forsberg inte ingick i klubbens framtidsplaner från och med 2013/14.

2/ Ja, AIK jobbar vidare med Klockare och Robertsson – plus att man plockar upp Hans Wallson som tränare från juniorlaget. Dessutom knyts sportchefen Lasse Johansson ännu närmare A-laget i en GM-roll.

Det som väcker uppseendeväckande – ska vi gissa att det blir en del media på plats när Skellefteå AIK under tisdagen kör sin första träning efter Anders Forsberg…? – är givetvis att ett lag som leder elitserien med sju poäng väljer att avskeda en tränare som varit oerhört populär både utåt och inåt.

Med omedelbar verkan, dessutom.

Forsberg får nu betala ett högt pris för den ärlighet som han alltid predikat – att han först efter att spelarna meddelats har berättat för klubbledningen att han är klar för en konkurrent, har man sett som att han har gått bakom ryggen. Ett tufft beslut av den typ som Skellefteå AIK:s moderna historia faktiskt innehåller ett flertal; spelare som, av olika skäl, inte passat in i klubben eller levt upp till dess värderingar har också snabbt fått packa sin väska för nya jaktmarker.

Forsberg behöver inte lida ett dugg ekonomiskt – han står på AIK:s lönelista säsongen ut och lär sedan få rätt mycket bättre pröjs på sitt nya jobb hemma i Örnsköldsvik med tanke på hur han välförtjänt har höjt sitt marknadsvärde de senaste åren. Ja, Forsberg kanske till och med kan börja jobba i Modo mer eller mindre direkt – om hans uppgörelse med AIK nu lämnar någon sådan öppning?

På ett mänskligt plan sörjer jag det inträffade något oerhört. Det är alltid tråkigt när någon blir av med jobbet, och särskilt gäller det människor som verkligen förtjänar att bli omtyckta.

Forsberg har varit helt suverän att umgås med som journalist; han har en trevlig approach i alla lägen som går hem, och han har alltid ställt upp och svarat på frågor utan sura miner – även de, relativt fåtaliga, dagar som det inte handlat om solsken och jag kommit med besk kritik mot honom. Som tränare har jag framför allt gillat hans förmåga att arbeta med spelarna i en positiv miljö och att få individer att växa.

Vilka konsekvenser får det dramatiska avskedandet på ett sportsligt plan då? Tja, där blir allt bara spekulationer – om AIK vinner guld i vår hade man naturligtvis kunnat göra det även med Forsberg kvar vid rodret och om AIK inte vinner guld hade man naturligtvis kunnat missa den möjligheten även med Forsberg kvar vid rodret. Även om vi får ett slutfacit för den svartgula säsongen, så får vi det aldrig svart på vitt om det hade gått bättre eller sämre med eller utan Forsberg.

Om jag känner Forsberg rätt så hade han – trots att parterna om några månader skulle gå skilda vägar – gjort precis allt vad som stått i hans makt för att få avsluta sin tid i Skellefteå med det SM-guld som hela staan törstar efter. Jag såg därför ingen uppenbar intressekonflikt.

AIK vill med det drastiska beslutet såklart skicka signaler om att det inte är okej att ha gjort klart med en seriekonkurrent under pågående säsong – och det här kan kanske iscensätta en större diskussion i svensk hockey kring eventuella regleringar, likt hur det fungerar i NHL, för att förhindra att tränare/spelare skriver på för andra klubbar under pågående säsong.

Jag tror inte att Skellefteå AIK kastar bort en gyllene chans med sitt handlande i den här frågan eller att förändringarna skulle sprida någon oro i leden. Tidpunkten – inledningen av det sista speluppehållet för säsongen – är inte olämplig, och snarare antar jag att det här kan bidra till att ytterligare skärpa “här och nu”-fokuset bland spelarna och ledarna för att ta säsongen i mål på bästa sätt.

Det finns en gemensam nämnare mellan de tränare som Skellefteå AIK har haft från och med säsongen när man tog klivet upp från allsvenskan – Per-Erik Johnsson höll laget kvar och tog laget till första SM-slutspelet på 27 år, Hans Särkijärvi lyfte laget till semifinalnivå, och Anders Forsberg har lotsat laget till två raka finaler – och det är att alla har presterat bättre i Skellefteå jämfört med de klubbar man sedan kommit till (i Forsbergs fall återstår det såklart att se vilka resultat han levererar i Modo i förhållande till var Modo dessförinnan befunnit sig).

Med detta i åtanke understryker Forsberg-gate en relevant och intressant frågeställning runt en klubb som under ett antal år förmått förbättra sig oavsett vem som stått i båset:

Är det i högre grad Skellefteå AIK som gör tränaren än tränaren som gör Skellefteå AIK?

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier