En skitmatch, två skitmål, tre poäng

Det spelas ytterst sällan elitseriematcher på onsdagar, och sannolikt är det inte den huvudsakliga förklaringen till att det blev en sån bedövande trist mitt-i-veckan-tillställning – eller mellandagsmatch om du hellre vill.

För efter lördagens på alla sätt färgsprakande seriefinal mot HV71, var det ett betonggrått Skellefteå AIK som visade upp sig i min tv i bortamatchen mot Modo.

Defensivt var AIK visserligen okej, men i spelet med puck saknades det mesta som normala – eller bättre – kvällar gör detta svartgula lag till landets för närvarande bästa. Passningarna var för dåliga, initiativen för få, och avsluten för tama.

Framför allt saknades den rätta inställningen på många händer och fötter; med HV-urladdningen i bagaget och fredagskvällens fest hemma mot Luleå i antågande avslöjades bitvis ett tydligt bristande “här och nu”-fokus nere i rävgrytet.

Modo var inte heller bra, laget saknade det där bettet som brukar kunna göra Uffe Samuelssons boys till en obekväm motståndare, men Modo ville ändå mer och således kändes det välförtjänt när Marcel Müller spräckte det mållösa läget sekunderna före andra pausvilan.

Likafullt lyckades AIK hitta den berömda vägen att vinna; utan att någon riktigt fattat hur det gick till så hade vi plötsligt 1-2 på resultattavlan i mitten av tredje perioden. Kanske går förklaringen att hitta i det gigantiska psykologiska plus som AIK har mot Modo i kraft av alla segrar i inbördesmötena de senaste åren? Jag kan inte påminna mig om något annat elitserielag i modern tid som AIK förmått omvandla bortamatcher av i mesta fall sådär-karaktär till uddamålssegrar.

I en skitmatch blev det nu två skitmål som banade väg till tre poäng för AIK – först Oscar Lindbergs slumppuck från sargkanten som via Modos JVM-back Robert Häggs skridsko (på Twitter skämtade jag om målet som “genialiskt” och jag begrep aldrig att CMore-kommentatorn, han som är så förbluffande lik min gamle kollega Johan Edlund, gapade om att det skulle vara en sån dundertavla av Modokeepern Bernhard Starkbaum) letade sig in till 1-1 och sedan Melker Karlssons brunkande vid bortre stolpen till matchavgörandet.

I och med att HV71 samtidigt kvaddade Luleå med 4-1 så behåller AIK inte bara sexpoängsförsprånget i tabelltoppen till tvåan HV – glappet mot de jagande gängen där under ökade också ytterligare.

I händelse av 3-0 i poängutdelning i Skellefteå Kraft Arena skiljer det vid 21.30-tiden på fredagkväll 17 poäng mellan de två nordligaste lagen med tolv matcher kvar att spela för båda, och då har Luleå ungefär lika stora chanser som en snöboll att överleva på Gran Canaria att hamna högst upp av norrlagen i sluttabellen.

* * *

18 minuter in i detta SR-klipp hör du Mikke Ejrevi, chef på Campusbiblioteket, recensera min nya bok “När Skellefteå blev Guldstaden”.

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier