En huvudnyckel mot Linköping

Som väntat slog Luleå – även om det tog lite oväntat lång tid, jag hade tippat 4-1 i matcher – ut Frölunda och det kändes som en liten seger för svensk ishockey.

Inte för att Luleå bjuder på någon sprudlande anfallshockey, såklart, men ett lag som använder handklappor som man delar ut till publiken på sina hemmamatcher kan man aldrig unna framgång. Förhoppningsvis kan den dystra sportsliga trenden tysta detta – Brynäs använde handklappor och åkte ut direkt i slutspelet, och Frölunda använde handklappor och åkte ut direkt i slutspelet…

Nåja. Vi står framme vid semifinalerna, som för Skellefteå AIK:s del nu inleds hemma mot Linköping på skärtorsdag.

Ett LHC som är en välbekant slutspelsmotståndare för Skellefteå AIK; 2009 slog AIK ut LHC i den sjunde och avgörande kvarten på bortaplan efter ett sent sudden-avgörande av Kimmo Koskenkorva, 2011 slog AIK ut LHC i den sjunde och avgörande kvarten på hemmaplan, också med uddamålet men den gången inom ramen för ordinarie matchtid, med Johan Forsberg, Joakim Lindström och Oscar Lindberg som svartgula målskyttar.

Den de kallar Cluben imponerande i kvartsfinalen mot HV71. Även om man fick generös hjälp att gå vidare på ett rätt smärtfritt sätt av ett både övermodigt och underpresterande HV, så var det oerhört starkt av LHC att resa sig efter jätteknocken i första matchen i Jönköping – speciellt med skyttekungen Carl Söderberg avstängd i alla fyra segermatcherna.

Nu är Söderberg spelklar igen lagom till semifinalen, och givetvis ska det huvudsakligen vara klart positivt för LHC att få sin målmaskin åter i spel. Även om den nya hierarkin i laget utan Söderberg som byggdes så framgångsrikt nu måste ruckas med att spelare som gavs större utrymme måste stå åt sidan igen när manegen krattas för Kung Carl.

Per Ledin lyckades inte med mycket mer i detta slutspel än att klä ut sig till en mumie, men sättet som Ledin förmådde att framkalla den berömda crosscheckingen av Söderberg avslöjade blottor hos slutspelsrookien från Malmö och skickar samtidigt en tydlig signal till AIK:s mer råbarkade gossar som Martin Sevc, Johan Alm, Petter Granberg, Tomas Skogs och Martin Lundberg att det går alldeles utmärkt att komma under skinnet på Söderberg bara man försöker.

Vi kan såklart jiddra om givna parametrar som målvaktsspel, powerplay, boxplay, bredd och spets – där det är knapp eller klar AIK-fördel på alla punkter – som avgörande för vilket av lagen som går vidare, men jag tror också att det blir en huvudnyckel för matchseriens utveckling hur mycket lagens respektive stjärnor får och förmår glänsa i kombination med hur motståndarna genomför motattackerna.

Med detta sagt, blir det även intressant att se hur framför allt Joakim Lindström och Bud Holloway kommer att hantera den intensiva uppvakning man lär stöta på från Linköpingshåll. Jag är förtjust i hur Jocke, som tidigare kunnat härskna rejält och dra på sig onödiga utvisningar när motståndare retat upp honom, klarat den biten den här säsongen. Kanske delvis i kraft av det nya A:et på bröstet? Däremot fick Brynäs bulldozer Jonathan Granström tydligt Bud Holloway ur balans i kvartsfinal tre. För både Holloway och AIK är det viktigt att hålla fokus på att lira hockey i stället för att nedlåta sig till bjäbb och boxning; när Holloway inriktade sig på produktion i fjol så slog han alla tiders poängrekord i slutspelet…

Min känsla är att LHC främst kommer att tilldela Daniel “Heja Löven!” Rahimi rollen att vara en nagel i ögat. Eller sätts Lee Goren på att vara uppe i ansiktet på sin “Buddy” från tiden i Skellefteå…? Det skulle onekligen skänka en särskild krydda till matchserien.

Samtidigt får domarna en viktig roll kring dessa moment och när rättvisa ska skipas även i allmänhet. Klarar de så kallade zebrorna att göra det enda som man är satt för att göra, det vill säga att döma efter regelboken?

Det är jag inte helt säker på, men jag känner mig däremot bekväm med mitt tips att Skellefteå AIK tar sig till en ny final via 4-2 i matcher mot Linköping.

Även den andra semifinalen blir intressant att följa, och jag gillar nyordningen med att kvartsfinaler och semifinaler saxas om vartannat; då behöver man aldrig fundera på kvällsaktivitet…

Luleå tog sig ur askan (krånglet mot Frölunda) in i elden (semifinal mot mardrömsmotståndaren Färjestad). Färjestad har ett gigantiskt övertag på Luleå och en betydligt starkare vinnarkultur. 4-2 till FBK.

Och ramlar mina tips rätt så skulle det således ge oss en repris på SM-finalen 2011 mellan Skellefteå AIK och Färjestad…

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier