Det var bättre förr

Med Skellefteå AIK:s häpnadsväckande “upp som en sol och ner som en pannkaka”-insats i lördagsmötet mot AIK-kusinen från Solna färsk på näthinnan, är det lätt att utbrista att det var bättre förr.

Det började ju så bra för Skellefteås AIK, en så kallad drömstart, med ledningsmål av Joakim Lindström redan efter 8,1 sekunder (som nog till och med kunnat bli det snabbaste elitseriemålet genom tiderna om hen som sköter tidtagningen agerat blixtsnabbt på målet och inte blivit lika överrumplad som alla vi andra på plats över att Jockes slumppuck som rann in nästan direkt efter första nedsläpp).

Hemmalaget fyllde på med några fina, attackvilliga byten, radade upp ett par vassa chanser för utökning, drog med sig några utvisningar och… ja, sen tilläts Gnaget (det förfärligt skadedrabbade bottenlaget som på förhand såg ut som en munsbit för ett revanschhungrigt topplag från staan; därmed kanske det stora problemet ur 0910-horisont samtidigt är definierat) gnaga sig in i matchen och i slutändan vinna rättvist med 4-3.

Då var det andra bullar när lagen drabbade samman i SM-finalen 1978, då Skellefteå vann den tredje och avgörande fighten i Scandinavium med just 4-3.

Det kändes trevligt att kunna bidra till att det gamla guldlaget nu fick en möjlighet att återses i samband med det mer moderna AIK-mötet. Om jag ska dra fram helgens allra mest rörande ögonblick i den förbrödring mellan legendarerna som jag hann vara med om på nära håll, så var det i fredags morse när jag var ute på Falmark och fick se de två mest långväga gästerna, Hardy Nilsson och Pekka Rampa, sammanstråla med breda leenden i ankomsthallen efter landning.

- Jaha, du lever ännu, sa Hardy.

- Ja, du med, sa Pekka.

Galghumor i dess bästa och mest karga form.

Det har sedan dess varit en intensiv och skojig helg med ett flertal releaseaktiviteter, och det gläder mig verkligen vilken oerhörd medial uppmärksamhet boken samtidigt har fått.

På riksplanet har det, av naturliga skäl, blivit en stor sak av att ett stort namn som Hardy Nilsson i boken för första gången i intervjusammanhang uttalar sig om när han fick sparken i Djurgården. DN hade en trekvartssida i fredags, hockeysverige.se publicerade ett antal Hardy-citat, och i fredags toppade också Hardy-storyn Aftonbladets sportwebb, plus att Expressen gjorde en grej av det. Bladet följde upp med en Hardy-spalt i lördagstidningen, och i Getingen, på fjärde plats på “svåra listan”, ställde krönikören Patrick Ekwall frågan om han vågar läsa (vilket ju min forna TV4-kollega inte bara gör utan till och med borde göra). På sitt söndagsuppslag i Expressen citerade Mats Olsson ur boken och valde Hardy Nilsson som “veckans argaste”. Under lördagskvällen tog dessutom Tommy Åström, programledare i CMore, avstamp i boken som inledning på sin tv-tyckare på temat att sportcheferna kommer för lindrigt undan (ett budskap som jag för övrigt sympatiserar med).

På lokal nivå har Norran i samband med boksläppet gjort en intervju med mig i fredagstidningen och en intervju med Hardy Nilsson i lördagstidningen, VK/Folkbladet (Umetidningarna har numera gemensamma sportsidor, för dig som inte hunnit notera det) hade i fredags en grej med tre frågor till mig, SVT:s Västerbottensnytt gjorde ett inslag kring boken från fredagens presskonferens, Bosse Fuhrman snodde från samma sammankomst ihop några rader både till sin blogg och till Skellefteå AIK:s hemsida, och Carlåke Edström har bandat ett inslag till Radio Skellefteå som sänds måndag 09.30, med repris 13.03.

Bokförsäljningen har rullat igång riktigt hyggligt under de första dagarna. Även om det med tanke på att jag när boken släpptes i fredags var uppe i utgifter på drygt 120000 kronor – och att den kalkylen innehåller en arbetskostnad på noll kronor – fortfarande är lååååångt till att ens nå break even.

Önskar ditt företag sälja boken, köpa in den som exempelvis julklappar till anställda/kunder, eller har någon pigg idé, så är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag går att nå via mobil (070-6185164) och via mejl (jonas@fahlman.se), och jag finns oftast spelbar på de sociala medierna Twitter och Facebook.

Jag känner mig nöjd över att boken redan finns ute på fasta försäljningsställen i stan som Bokia/Lagergrens och Ica Maxi där det är naturligt för folk att handla böcker (ja, okej då, Maxi besöker man förstås främst i syfte att stilla annan hunger än den läsmässiga…). Till saken hör jag ingår i ett, möjligen utdöende, släkte som känner en geniun uppskattning för fysiska bokhandlar, älskar att strosa i sådana och gärna supportar handeln där. Det är därutöver positivt att boken saluförs genom de stora nätbokhandlarna eftersom den därigenom blir mer lättillgänglig för fler land och rike runt. Med detta sagt ser jag det inte som att vi konkurrerar med varandra om bokköparnas gunst, utan att vi kompletterar varandra med olika träffytor.

Fast precis som åtminstone du som har erfarenheter av egenutgivning av böcker vet, så är den allra mest värdefulla försäljningen den som man själv gör direkt till kund – då blir det 100 procent av intäkten som går tillbaka och du slipper dela den kakan med någon annan som säljer den. Därför kan jag rekommendera dig att köpa boken direkt av mig – det erbjuder även möjlighet till specialsignering av mig enligt dina önskemål – och det går att göra antingen hand-till-hand eller via inbetalning till mitt bankgiro 890-0326 (om frakt krävs blir priset för en bok inklusive moms 249 kronor).

Jag har valt att lägga boken på nivån av vad som kan betecknas som ett riktigt guldpris, 199 kronor inklusive moms, för denna rejäla, inbundna pjäs – av den enkla anledningen att priset inte ska behöva bli en faktor för någon att välja att inte köpa boken.

Det är fjärde gången som jag gör det här nu, och ett boksläpp är för mig alltid förknippat med en sorts skräckblandad förtjusning; det handlar inte bara om en oro över vilket det ekonomiska utfallet ska bli utan även om hur boken – som dessförinnan liksom varit ditt egna foster som du kunnat ha helt för dig själv – ska tas emot när den nu kommer ut som en baby som får möta världen och allas synpunkter.

I och med att boken just har blivit tillgänglig, och att drygt 300 sidor ändå tar en stund att läsa igenom, har jag naturligtvis bara hunnit ta del av ett fåtal (muntliga) recensioner ännu.

Främsta hyllningen hittills fick jag, paradoxalt nog, av en Gnaget-supporter som köpte boken i Skellefteå Kraft Arena, men det kanske måste spelas ner en aning eftersom det går att misstänka ett visst samband med ett han var segerrusig och/eller möjligen rusig av diverse drycker…

Värsta sågningen så här långt stod en äldre dam för under fredagseftermiddagen. Hon umgicks länge med tankar på ett köp när hon stod och bläddrade i boken – men avfärdade den till sist med kommentaren:

- Nej, den här handlar ju om hockey…

Om jag själv ska tycka något, så tycker jag utan tvekan och utan att rodna att det är den bästa bok som jag har skrivit hittills. Att det har resulterat i ett ordentligt dokument över det största som hänt i Skellefteås idrottshistoria som jag kan känna mig väldigt stolt över med läsning som känns högintressant, har dock faktiskt bara marginellt med mig själv att göra; det har varit fantastiskt att få ta del av de starka och öppenhjärtiga berättelserna när jag har haft förmånen att träffa alla som var med när det begav sig, och jag har känt mig både upprymd av och ödmjuk inför förtroendet att försöka förvalta detta på bästa sätt i textväg. Jag är skyldig samtliga spelare och ledare som jag samtalat med ytterligare ett stort och innerligt tack (inte bara för kaffet som det i många fall bjöds på när jag gjorde mina hemma hos-besök…) för att det är alla ni som har gjort historierna så vitala. Fokus ligger såklart på guldsäsongen – även i mitt huvudkapitel, där jag utifrån grävande i arkiv arbetat för att åstadkomma en kontext och skapa en sammanhållen story – men kapitlen om varje enskild spelare/ledare rymmer dessutom mer om deras karriärer och liv på olika håll än enbart guldglansens dagar i Skellefteå.

Däremot är jag en perfektionist ut i fingerspetsarna (när det handlar om jobb, alltså, inte när det handlar om att strö grejer omkring mig hemma i ett kaos som jag brukar bli smärtsamt påmind om att min hustru Karin inte upplever lika organiserat som jag…) och därför förbannar jag mig över några retsamma små korrfel som jag upptäckt i boken. På sidan 124 har ordet “Utvisningar,” av någon märklig anledning plötsligt trillat in i texten som i det stycket dessutom felaktigt gjorts i fet stil. På sidan 299 är det en fruktansvärt ful avstavning (utvisning-sminuter) som även lär irritera åtminstone en noggrann gammal tidningskollega till mig som Lasse Pettersson…

Jag har i det fallet egentligen bara en enda sak att skylla på; vi låg inlagda med min son Paul på Nus i Umeå när de sista korrigeringarna av statistikkapitlet gjordes av min samarbetspartner Vulkan, och jag kände att det - då det olyckligtvis sammanföll med när boken var tvungen att gå till tryck i förra månadsskiftet för att finnas färdig till det här månadsskiftet – likafullt var viktigt att stänga av mobil och mejl just då och koncentrera sig helt på rätt sak i stället för att ägna sig åt fler överblickar av boksidorna.

Till sist kan jag nämna att jag i helgen har samlat på mig dels ett gäng exemplar av boken där merparten av guldlaget från -78 har signerat, dels ytterligare några ex med Hardy Nilssons signatur.

Så först till kvarn…

 

Posted in Böcker, Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier