Det är ju inte elitserien som stänger dörren

Jag satte fredagschipsen i halsen på hotellrummet Göteborg i går kväll när jag såg “Sportnytt”, där Frölundas klubbdirektör bara ett lösare slagskott härifrån stod och Henrik Lundqvist-slickade sig runt munnen, och jag kände mig nödd och tvungen att omedelbart twittra:
“Även om den här mediekåta snubben på Konkurrensverket får “rätt”, så innebär det ju inte att Hockeyligan måste bryta överenskommelsen.”
En rätt sömnlös natt senare känner jag att jag måste utveckla synpunkterna om galenskaperna här i bloggen.
Som en parentes är det vämjeligt att se hur den där KKV-Karlsson njuter i fulla drag över den uppmärksamhet som kvällstidningar och tv ger honom och hur han med ett överlägset leende säger saker i stil med “aja baja, småpojkar, så där får man inte göra”.
Men, och det här är ju min poäng från resonemanget på Twitter, även om Hockeyligans överklagan inte skulle gå igenom så funkar det ju faktiskt hur bra som helst att varje enskild klubb står fast vid den åsikt som man hela tiden varit tydlig med i officiella sammanhang, nämligen att inte tillåta kontrakterade NHL-spelare att skriva korttidskontrakt för spel i elitserien.
Det skulle hedra Hockeyligan om man törs stå fast vid sitt beslut, öka trovärdigheten, och den enigheten skulle också vara värd enormt mycket när Hockeyligan ska sluta framtida avtal och sälja sin produkt. Om några av medlemsklubbarna plötsligt skulle välja en egen väg i en sådan här kärnfråga känns hela gemensamheten hotad.
Jag har hela tiden varit för att öppna dörrarna för NHL-spelare om det visar sig bli en lång konflikt och hela säsongen där borta fryser inne – men där är vi inte ännu, långtifrån.
(Därmed behöver inte en sån som Kent “Nubben” Norberg i Timrå frukta ett NHL-boostat Djurgården i kvalserien; vid det laget är antingen konflikten över eller NHL-spelarna redan inne även i Timrå.)
Samtidigt har jag hela tiden varit emot att godkänna korttidskontrakt, eftersom jag är helt övertygad om att det skulle kosta så mycket mer än det smakar. Risken är uppenbar att effekterna av att tända ett sånt tomtebloss bara skulle göra vintern ännu mörkare när festen är över.
Vad som helt kommit bort i debatten – där Hockeyligan utmålats som hemska skurkar av olika aktörer, exempelvis lösnummesförsäljare, som har något att vinna på att välkomna NHL-spelarna – är att det ju faktiskt är NHL-klubbarna som stänger dörren till sina redan kontrakterade spelare (och låser in sina kids med att tvinga dem att spela i farmarligan AHL). Varför ska svensk hockey betala för att de rika klubbarna och de rika spelarna där borta har sitt lyxbråk om vilken av parterna som ska få tjäna allra mest?
Tro inte heller på det här vackra snacket om att alla spelare som kommer hit ska spela “gratis”. Naturligtvis drar det iväg med någon form av lönekostnader – plus de saftiga försäkringskostnaderna som inte går att smita undan.
Jag tror att det är överdrivet vilken sportslig effekt som huvuddelen av de aktuella NHL-förstärkningarna skulle ge sina lag, och att det ruckandet som det skulle framtvinga i de redan färdiga lagbyggena inte alls nödvändigtvis gör lagets slutresultat bättre.
Och en sådan som Alexander Steen i all ära – en habil och mångkunnig spelare – men jag är rädd för att han faktiskt inte skulle sälja en endaste biljett extra om han skulle spela i Fjällräven Center.
I övrigt ser jag nu, vid sidan av att alla konfliktvapen på alla fronter läggs ner, mest fram emot hur den här Konkurrensverkssnubben rimligtvis kommer jobba för att 31 januari inte längre ska gälla som stoppdatum för övergångar under säsongen – för på en fri och obegränsad arbetsmarknad måste man ju kunna byta jobb när som helst under året.

Posted in Elitserien, Ishockey, NHL
Kategorier