Dags för semifinal mot…?

Mästaren är död – leve den nya mästaren! Men vad heter den? Ja, det får vi besked om först en dryg månad. Oavsett hur slutspelsträdet nu ramlar, kvarstår fortsatt mitt guldtips från försäsongen: Skellefteå AIK.

Men dit är det en bit, och större utmaningar än Brynäs stundar nu för AIK.
Den här måndagskvällen i Gävle skickades det regerande svenska mästarlaget Brynäs på tidigt sommarlov – tid till eftertanke och åtgärder efter en turbulent säsong och en möjlighet att bygga om och bygga nytt i laget – och jag var väl inte helt ensam om att få rätt i mitt tips att Skellefteå AIK skulle skölja igenom den här kvartsfinalserien i fyra raka matcher.

Läkerol Arena gav ett tyst och tomt intryck, men hockeyorgeln (!) skapade i alla fall lite skön atmosfär, och från bortastå gjorde North Power Stockholm ett godhjärtat försök att skaka liv i hemmapubliken: ”Ni på sittplats, är ni klara?”

På isen var Brynäs på det klara med vilken desperation som krävdes för att försöka tänja ut säsongen lite till; Brynäs tävlade så gott man förmådde och man försökte bromsa AIK med vantar i ansiktet, diverse skitsnack, och exceptionellt utdragna byten.

- Jag brukar normalt vara hemma vid den här tidpunkten, som Nashvillescouten Lucas Bergman bredvid mig på pressläktaren sa samtidigt som han knackade på sitt armbandsur i slutet av andra perioden.

På planen var det heta känslor, som det gärna får vara i slutspel, och dessbättre hade Brynäs nu plockat bort de värsta tjuvsmällarna.
Brynäs fick chansen att spela tre powerplay i första perioden utan att åstadkomma någonting och få målmässig medgång. Calle Järnkrok (eller ”Järnskrot” som han döptes till på bortastå) skulle leda Brynäs produktionsmässigt men stannade på noll i poängkolumnen för slutspelet.

AIK tände till efter att ha fått ett mål bortdömt för målvaktsinterference efter videogranskning: 51 sekunder senare, fortfarande i spel fem mot fyra, dängde Viktor Arvidsson dit ledningsmålet med en pärla från backposition.

Leif Boork slet sig en stund från tv-kommenterandet, passerade mig i andra pausen och höjde Viktor till skyarna – låt vara att han envisades med att kalla honom ”Lindgren” i efternamn… Jag kunde inte annat än dela ”Boorkens” uppfattning, och Arvidsson fyllde på med att ta sin egen retur till 3-0. Att tuffe Viktor är 13:e forward i AIK:s kedjerull understryker den sanslösa bredd AIK förfogar över.

Jag vill även dra en lans för Oscar Lindberg – inte bara för den snurriga karusell han bjöd Brynäsbacken Dennis Persson i solonumret fram till 2-0-målet – utan ännu mer för att det är en gosse som verkligen är slutspel och förmår steppa upp när matcher och säsonger ska avgöras.

AIK spelade bestämt i alla zoner. Jag gillade att se hur välvuxna unga karlar som Johan Alm och Petter Granberg bet ifrån i det fysiska spelet.
Bakom dem stod målvakten Markus Svensson och höll inte bara nollan och fiskade upp pucken efter slutsignalen – för att spara den som minne? – han fick dessutom passningspoäng till Oscar Möllers 4-0 i tom kasse.

Totalt 20-4 i mål över fyra matcher, således, 5-1 i snitt, och de så kallade experter som hävdade att Brynäs skulle bli ”livsfarligt” får bakläxa.

Skellefteå AIK får i och med detta vila och förbereda sig för framtiden i tio dagar – som jag har varit inne på tidigare tror jag att den här minimeringen av kraftspill tidigt i slutspelet kan ge utväxling sent i slutspelet – och den första semifinalen i Skellefteå Kraft Arena spelas på skärtorsdag mot det lägst rankade laget som tar sig vidare från de återstående kvartsfinalerna.

Mer då? Ja, jag får alltid en liten tår i ögonvrån av att se förbrödringen i när två lag efter en avslutad slutspelsserie, sedan man pucklat på varandra allt man har i ett antal kvällar, skakar tass.
Visst är det fint när vuxna män gör saker tillsammans?

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier