Brott och straff – och ett litet tips till Mats Bruhn

Domen från disciplinnämnden har kommit efter slagsmålet mellan Martin Lundberg i Skellefteå AIK och Marcus Nilson i HV71 i lördagens seriefinal.

Båda två stängs av två matcher (varav en redan är avverkad) plus en så kallad bötesmatch, det vill säga att en match omvandlas från avstängning till böter. Att Nilson där (20000 kronor) får hosta upp mer ur börsen än Lundberg (5000 kronor) är lönebaserat och hänger ihop med att Nilson hamnar högst upp på skalan (över 170000 kronor i månadslön) medan Lundberg ligger mer blygsamt till (35001-50000 kronor i månadslön).

Det straff som hockeyn, inom ramen för sitt regelverk, därmed delar ut till kombattanterna har jag inte mycket att erinra mot; logik är förvisso inget ord som jämt går att förknippa med disciplinnämndens domar, men mot bakgrund av hur andra, och liknande, fighter tidigare har bestraffats var det ett rätt väntat utfall. I svensk hockey har man helt enkelt ingen förmildrande syn på fighter.

Min personliga uppfattning är den att jag inte har mycket till övers för de rena underhållningsslagsmål vi ibland ser i exempelvis NHL, där spelare efter bara några sekunder av en match kan kasta handskarna bara för att det ska bidra till en show för publiken.

Däremot sympatiserar jag i det aktuella fallet med att bägaren så att säga rann över och att den mynnade ut i en fight. Det fanns en uppbyggnad i matchen där HV71 försökte komma in i matchen genom att bråka och stöka med Skellefteå AIK – tills Martin Lundberg tog fram sina nävar och visade att det helt enkelt fick vara nog efter att den sista gnistan tänts när Marcus Nilson åkt på AIK-målvakten Joacim Eriksson i den andra periodpausen.

Det var kort och gott “based on a true story”. Det fanns också något härligt att Lundberg och Nilson uppträdde så ärligt; båda var helt inne på att göra upp och klappade också om varandra före man skildes och åkte ut i respektive omklädningsrum.

Skulle vi inte kunna nöja oss med game misconduct – alltså ut i duschen men spelklar igen direkt till nästa match – efter en knytnävsfight?

Även om jag naturligtvis också inser aspekten av dubbelmoral och det olämpliga i att blodiga och brutala slagsmål utspelas inför barns ögon. Det blir ett dilemma om man ska lära sina barn att det är fel att slåss men samtidigt i vissa fall kommer med invändningen “men den här gången var det rätt”…

Under alla omständigheter var det tragikomiskt att det i tisdags, om än bara i några timmar, plötsligt blev ett polisärende av Lundberg vs Nilson. Jag har fått reaktioner av poliser i södra Sverige som skäms över hur en yrkeskollega valde att agera.

Det finns ett “ger du dig in i leken får du leken tåla”-moment som naturligtvis måste gälla i kontaktsporter som ett avsteg från lagarna vi är satta att leva efter utanför rinken. Ett slagsmål under en hockeymatch går såklart inte att jämställa med ett slagsmål på gatan. Tänk om alla tusentals incidenter som sker innanför sargerna i varje match skulle börja granskas med civilrättsliga glasögon…

Jag har apropå detta också ett litet tips att lämna till kriminalinspektör Mats Bruhn, den numera rikskände Umepolisen som i tisdags valde att upprätta anmälan om misshandel för Lundberg/Nilson efter att bara ha sett delar av händelseförloppet i efterhand och sökt uppmärksamhet via SVT, för att lyckas slå ihjäl lite mer av den uppenbart långtråkiga arbetstiden och samtidigt kunna fortsätta att använda de polisiära resurserna åt den här typen av riktiga väsentligheter:

Sätt dig i polisbilen, slå på blåljusen och sirenen (för att spela upp dramatiken ett snäpp till), sladda in på parkeringen utanför isladan på Teg lagom till nedsläpp inför nästa match i bygget med Björklöven, invänta första bästa knuff i bröstet i matchen som någon spelare gör sig skyldig till sedan pucken släppts – och åk tillbaka till stationen och upprätta en anmälan för ofredande.

Det kanske till och med går att få övertid för kvällsarbete?

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier