Böter är enda lösningen

Roger Melins ständiga utspel mot domarna börjar inte bara bli ohyggligt tröttsamma samtidigt som de solkar ner hans goda rykte som en väldigt sympatisk tränare – Linköpingtränarens gnäll sätter dessutom fingret på att det är hög tid att hitta ett fungerande system som får ledare och spelare att hålla käften.

Slutspel är känslor, missförstå mig inte att jag vill strypa den delen, och naturligtvis ska spelare och ledare i stridens hetta på isen ha sin fulla rätt att reagera mot domslut som upprör.

Vad jag däremot omedelbart vill få ett stopp på är gnället i media på domare. Roger Melin, som fungerar som ett både aktuellt och träffande exempel för min argumentation, har ju till och med tagit det så långt att han – med enda syfte att sätta press på domarna för att få domsluten på sin sida – till och med börjat gå ut f-ö-r-e matchserier och gnälla på domare.

Det finns journalister som applåderar och gärna vidarebefodrar domarattacker av Melins typ, men jag gör det inte – av den enkla anledningen att det inte gagnar något eller någon.

Pär Mårts är en klok man. Jag hade Tre Kronors förbundskapten som bänkgranne under den första semifinalen mellan Skellefteå AIK och Linköping. Vi var rörande eniga om att den svenska domarnivån generellt är för dålig, främst att för många spelförstörande moment släpps igenom, och jag delade samtidigt Mårts uppfattning om att det är viktigt att vi alla hjälper domarna att bli bättre.

Naturligtvis ska experter, som är betalda för att leverera åsikter, i både tv och text kunna ledsaga tittare och läsare med sina synpunkter kring omdiskuterade domslut – helst genom åsikter som är vassa, välformulerade och välunderbyggda.

Jag har alltid varit en kämpe för att värna vår svenska yttrandefrihet, och självklart har även vanligt folk i hockeyns breda följe i alla läger – så länge de håller sig inom lagens råmärken och på en någorlunda sansad nivå – sin fulla rätt att tycka till om domslut hit eller dit.

Men domarna blir inte ett dugg bättre av att tvingas utstå det ena eller andra påhoppet från den egna hockeyfamiljen – jag gillar exempelvis LHC:s klubbdirektör Mike Helbers närvaro och transparens på Twitter men jag gillar inte alls när han använder den plattformen till att spy galla på domarna – för det ökar tvärtemot bara pressen och stressen för domarna. Hela den situationen höjer risken för det som ingen av oss absolut inte vill se: avgörande domarmisstag.

Nej, jag tycker inte att domarna ska få leva i någon skyddad verkstad. Ja, vi ska ha rätt att ställa höga krav på hur domarna hanterar rättvisan på den här nivån. Det har varit alldeles för mycket av saft och bullar och “ingen gör fel, vi svarar inte på frågor, vi kör på”-attityd från ansvarigt domarhåll – sånt får tyvärr bara motsatt effekt eftersom det gör lag som förfördelats ännu argare. På så sätt var det positivt, och en aning överraskande, att Patrik Sjöberg och Thomas “Kuben” Andersson efter sitt matchavgörande misstag i den första semifinalen (Robin Figrens höga klubba i ansiktet på Bud Holloway som blev till 2-2-kvittering i slutminuterna i stället för 5/3-spel i 2-1-ledning) har ställts åt sidan av domarcheferna. Spelare får vanligtvis istid i nivå med sin prestation – detsamma ska givetvis gälla domare.

Hockeyligans domarchef Mikael Ahlström replikerade i en SVT-intervju i dag på Melins senaste domarattack som “dåligt och lågt”. Enligt Ahlström finns en överenskommelse inom Hockeyligan om att inte göra mediala uttalanden om domare.

Nu tycks det i så fall bara vara ännu en av de där överenskommelserna inom Hockeyligan som när det väl kommer till kritan inte alls är någon överenskommelse som alla följer. Min lösning för att helt eliminera skället och gnället på domarna i media är därför att ålägga varenda kommentar om domare överallt i media från spelare och ledare med böter. Så fungerar det i NHL, där man bland annat i kraft av detta uppnått en helt annan acceptans att rätta sig efter domsluten jämfört med var vi befinner oss i Sverige.

När Charles Berglund tränade Timrå för några år sedan anmäldes han till disciplinnämnden efter att ha kallat en tysk domare för bland annat “rikslallare”. Men Challe friades när han överklagade till nästa instans, riksidrottsnämnden, som har en praxis där personer inte kan dömas till böter för uttalanden som görs direkt till media.

Därför måste, som jag ser det, Hockeyligan se till att internt komma överens om och äga frågan om böter med ett vattenrätt regelverk i sitt eget disciplinråd (eller kan den där mediekåte snubben på Konkurrensverket plötsligt hoppa fram bakom ett hörn då…?).

Jag propagerar dessutom för att böterna ska läggas på en så pass saftig nivå att det kan få ledare och spelare att faktiskt tänka efter före man pratar; minst femsiffriga belopp i kronor räknat där skalan sedan graderas upp av hur grovt domarpåhoppet bedöms.

Bötespengarna som kommer in ska sedan öronmärkas för olika åtgärder som främjar den fortsatta domarutvecklingen.

Alltså; spelarna spelar, domarna dömer, och efteråt håller alla inblandade, åtminstone officiellt, käft om sina synpunkter på domarna – och om man inte klarar av att hålla limpsaxen stängd så får man som straff slanta upp en liten del av månadslönen.

Ska vi köra så då?

 

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier