Blåbärsmuffins

Jag somnade redan vid 21-tiden i går kväll, några minuter in i tredje perioden av Frölunda-Skellefteå AIK för att vara aningen mer exakt, och det var nog en kombination av att det är mycket nu och att matchen som rullade på rutan var så fruktansvärt trist och intetsägande som jag körde en tidig date med John Blund hemma i tv-soffan.

AIK gjorde – så långt jag var med i matchen – inte alls mycket rätt, särskilt inte framåt, i Scandinavium mot ett mediokert Frölunda, som vann rättvist, och ur svartgul horisont måste det definitivt benämnas säsongens bottennapp.

Om nån AIK-are – utöver Joacim Eriksson i målet som ingen skugga ska falla på – ska få godkänt så blir det den där nya spelaren Viktor Lindgren som tv-kommentatorn höll på att tjata om…

Jag noterade bara en kul grej ur AIK-håll från samma CMore sändning – det var när Bud Holloway i första pausen fick beskriva sin sorkdödare till ledningsmålet och sa:

- En blåbärsmuffins…

En kolsvart avslutning på november för AIK, och gossarna får nu raka av sig movember-mustascherna och se till att komma ut som ett helt nytt lag i Skellefteå Kraft Arena i lördagens SM-finalrepris från 1978 mot AIK från Solna.

Ny dag, nya tag, som sagt. I dag ges äntligen min nya bok “När Skellefteå blev Guldstaden” ut och det känns skoj.

 

Posted in Böcker, Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier