AIK:s nutid – och Forsbergs framtid

Efter två raka hemmaförluster mot bottenlaget Växjö, med publiksiffror som i de matcherna varit i paritet med det dåliga spelet, ansträngde sig Skellefteå AIK för att muskla upp säsongens tredje hemmamatch med ett “visa hjärta”-tema.
Den gav en, givet förutsättningarna, riktigt anständig publiksiffra på 5012 – och framför allt ett AIK-lag som ordnade tredje gången gillt på isen.
AIK spelade bestämt i alla zoner och hade fullständig kontroll från start till mål – delvis hjälpt av att Växjö inte kom till spel mer än på papperet. Växjö spelade en sorts ingenmanslandshockey – tabelläget på behörigt avstånd från såväl slutspel som kvalserie gör ju att man kan ifrågasätta det ekonomiskt försvarbara i att värva namn som Jan Hlavac, Ryan Lasch och David Åslin – och smålänningarna såg under de två första perioderna så ointresserade och vilse ut att det var lätt att förstå varför när speakern råkade förväxla gästerna med ett allsvenskt lag från en stad som också börjar på “V”…
Det stack också ut några individuella utropstecken i AIK – exempelvis efter att Oscar Möller fick virka in 2-0-pucken (isare är underskattade, speciellt mot en gammal sprattelgubbe i målet som Fredrik Norrena) till sitt första mål efter skadecomebacken.
På backsidan i AIK gjorde Petter Granberg en lovande comeback efter sin långa skadefrånvaro (hur illa är å andra sidan läget med Pierre-Edouard Bellemare som klev av?). Joacim Eriksson såg till att AIK höll nollan för tredje matchen i rad (straffläggningen mot Luleå exkluderad) och ser fasansfullt tät ut – Jocke gav inte Liam Reddox något nät alls att skjuta på vid boxplay-friläget som kunde gett 2-1-reducering.
Trots detta och trots att Växjö spottade upp sig en aning i tredje perioden kunde faktiskt AIK-tränaren Anders Forsberg gott ha unnat sig att stå i båset och njuta av nutiden när hans mannar tävlade i att bomma tomma kassar till 3-0 i slutminuterna – det är imponerade att se hur hans lag numera behärskar att luta sig tillbaka i ett tryggt försvarsspel och städa av en match närmast maskinmässigt där man skaffat sig ett knappt målmässigt övertag.
En rykande aktuell fråga är hur länge Forsberg fortsätter att ha Skellefteå Kraft Arena som sin arbetsplats.
Malmöbloggaren Johan Svensson – aka MrMadhawk – publicerade i går uppgiften att Forsberg är muntligt överens med Modo om att träna Modo från och med nästa säsong.
(Enligt MrMadhawk får Forsberg Modos nuvarande J20-tränare och förre AIK-backen Jan-Axel Alavaara som assistent – i så fall får de väl börja med att reda ut det där med när Alavaara fick minimalt med speltid av Forsberg och flydde till Österrike mitt under förra säsongen…)
Ligger det sanning i uppgifterna?
Det tror jag mycket väl att det kan göra – inte bara för att MrMadhawk normalt sett är vassast i Sverige på hockeynyheter.
Om AIK har ett stort intresse för att gå i fortsatt armkrok med Forsberg, så har man haft alla chanser i världen att få den saken ur världen.
När jag träffade Forsberg häromveckan och var nyfiken om hans framtid, var han tydlig med att han trivs väldigt bra i Skellefteå och gärna fortsätter som tränare här.
Forsberg har gjort ett i alla stycken charmant tränarjobb, och jag tyckte redan under förra säsongen till om att det vore läckert om AIK satsade på ordentlig – och för ishockeyn ytterst sällsynt – kontinuitet även på tränarsidan och fläskade på med ett nytt långtidskontrakt till Forsberg efter de här tre åren.
Ingen utom den innersta kretsen vet med fullständig säkert hur det nu ligger till kring Forsberg, och vi andra kan därför bara spekulera om han nu ska hem till Örnsköldsvik och i så fall varför.
AIK är en klubb som drivs av ständig utveckling – vill man försöka ta nästa steg med någon annan än Forsberg vid rodret?
Känner sig AIK tryggt med att ha kvar Stefan Klockare (utan kontrakt men med intresse för en fortsättning) samt Bert Robertsson (kontrakt i ett år till) från den nuvarande tränartrion – och att lyfta upp en ny tredjeman ur egna led?
Forsberg var “Anders vem?!” när han dök upp i Skellefteå sommaren 2010. Med sina resultat, och i ännu högre grad sitt sätt att vara både utåt och inåt, har Forsberg höjt sitt marknadsvärde åtskilligt. Anbud saknas inte, Forsberg riskerar inte arbetslöshet, samtidigt som AIK är känt för att inte slösa med slantarna. Anses Forsberg anno 2013 för dyr för klubben?
Är Forsberg sugen på en ny utmaning i det Modo som han vuxit upp med och där det dessutom tycks finnas en outsinlig kassakista?
Eller…? Frågorna är många, och känner jag Skellefteå AIK rätt får vi vänta på ett officiellt besked tills efter den sista pucken är spelad i vår. Den sjunde SM-finalen är schemalagd till 24 april…
Givetvis riskerar det att bli ett störningsmoment för såväl Skellefteå AIK som Modo att ha frågetecken hängande över sina tränarposter. Fast situationen för slutspelslag som (eventuellt) ska byta tränare går inte att jämställa med hur känsligt det blir, och vilka jävsituationer som kan uppstå, för kvalserielag som ska byta tränare och kanske serie med varandra.
Och OM Forsberg ska lämna Skellefteå AIK – tror du då inte att han inget hellre vill än att kröna de två tidigare säsongernas finaler med att bli odödlig i staan som den förste tränaren på 35 år som tar laget till SM-guld?
Silly season-surret tonas under alla omständigheter ner en aning genom att transferfönstret stänger denna midnatt, och det vore synd och skam att påstå att det i år har innehållit något spännande drag.
Baksidan med att NHL har dragit igång är en marknad där efterfrågan vida överstigit tillgång på intressanta spelare att värva.
Skellefteå AIK satt lugnt i båten, och hade naturligtvis ingen anledning att göra något annat med sin både breda och spetsiga trupp.
Det som hände var att Rasmus Edström lånades ut till Timrå resten av säsongen. Något som kan utvecklas till en win-win-win-affär; AIK slipper en lönekostnad för en back som bara blir nia i internrankingen resten av säsongen, Edström får chansen att boosta självförtroendet och återvända till AIK som en bättre spelare nästa säsong, och Timrå får i sin begränsade backbesättning tillgång till en offensivt begåvad gosse som kan göra skillnad när allting ska avgöras i kvalserien.
På lördag spelar AIK borta mot just Timrå i sista matchen före februariuppehållet. Om AIK går rent i 060-land samtidigt som HV71 blir nollat borta mot Färjestad, leder AIK elitserien med tio poäng med nio matcher kvar att spela. Ett inte orimligt scenario. En svindlande tanke.

Posted in Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier