AIK kan hitta lösningarna utanför egna led

SM-finalrepriserna avlöser varandra i Skellefteå Kraft Arena; Solnalaget i lördags, Brynäs ikväll och Färjestad på lördag.
Den aktuella matchen bjöd på svängningar och olika ansikten i nivå med vårens finalserie mellan lagen.
Att det är två lag som, åtminstone för stunden, saknar det spelmässiga stäm som möjliggjorde vårens slutspelsframgångar syntes i flera avseenden; det liksom hackades mer än det maldes.
Skellefteå AIK hade länge anmärkningsvärt svårt att skapa något framåt värt namnet. Just som jag satt på pressläktaren och frågade bänkgrannen Johannes på Folkbladet om AIK hade  haft en enda målchans, passade Erik Forssell på att vispa in 1-1-pucken när Brynäs backar väntade sig passning och ägnade sig åt att markera kedjekompisarna Joakim Lindström och Jimmie Ericsson.
I andra perioden såg AIK ut att falla sönder fullständigt – efter några olyckliga försvarsingripanden och en olycklig sargstuds var det plötsligt 1-4 på resultattavlan.
Då hittade AIK plötsligt en energi och frenesi som vi sett ytterst lite av under den formlösa senaste tiden, där det bara blivit en seger på sex försök – och den trepoängaren kom dessutom efter bara en bra period mot Modo.
Om inte AIK – i en form av iver och överambition – dragit på sig tre raka utvisningar kunde det likafullt ha räckt för att vända den hör matchen. Eller om man visat mer kyla på något av de kvitteringslägen som man skapade mot den något osäkre Robin Rahm, som avlöste Johan Holmqvist (sträckning) i Brynäskassen efter den första perioden.
Om man ska definiera AIK:s nuvarande spelmässiga bekymmer, så ser jag framför allt två:
* Dåliga passningar från bakplan ger dålig fart och ett spel som inte synkar. Utöver Niclas Burström och Erik Andersson, två pålitliga förstapassare, har AIK:s backbesättning svårt att hitta blad och mata forwards med puckar som kan ta laget snabbt och smidigt genom mittzon.
* Bristande offensiv tåga, inte nog desperat attackvilja mot mål, och avsaknaden av “kör så det ryker”-attityd i varje skift.  Det räcker liksom inte att fjärdekedjan kommer in i (knappt) var fjärde byte, tacklas, åker skridskor, beter sig lite galet, och sprider energi.
Ryan Vesce bänkades efter halva matchen. Det var inte en sekund för sent. Vesce bar den huvudsakliga skulden till det mål som står som det matchavgörande (1-2) när han hamnade på efterkälken i egen zon. Men framför allt är det generande att se hur hemskt sakta det går för Vesce, hur pucken liksom hamnar i ett svart hål när den kommer till honom, och hur orytmisk han är med AIK:s tempostarka spel. Jag ser inga brister i hängivenheten hos Vesce – det handlar helt enkelt om oförmåga att prestera på den nivå som krävs – och jag har svårt att se hur han ska kunna visa mer än så här och färga in bättre i AIK. Efter juluppehållet kommer Melker Karlsson tillbaka, som det ser ut finns det då inte längre någon forwardsplats för Vesce att ta, så frågan är berättigad om amerikanen får fira jul i Skellefteå?
Jag gillade däremot väldigt mycket av vad jag såg av Johan Forsberg, som startade som 13:e forward och ersatte Vesce i andrakedjan. Redan på bänken skickade Forsberg bra signaler – han stod upp i båset, manade på, bankade i sargen, och visade med att värma upp med diverse armrörelser att han skulle vara redo att hoppa in när som helst.
Och det var “Foppa” också; fastän han var inne på ett baklängesmål i sitt första byte hann han dessförinnan sätta in en duktig tackling på Martin Johansson. Forsberg fortsatte med att riva och slita, och kasta sig in i alla möjliga – och omöjliga – situationer. AIK har det så fantastiskt välbeställt med lirare på forwardssidan, men i det läge man befinner sig nu behövs det mer hjärta och lunga.
AIK kan också råda bot och bättring på spelande backar genom att börja använda en kille som nu är spelklar igen efter långtidsskadan. Jag tänker givetvis på John Klingberg, som matchat igång i juniorlaget och kan sitta inne med en nyckel för att låsa upp för ett bättre spel bakifrån.
AIK kan alltså ha några av lösningarna i egna led – eller strax utanför desamma.
Med en bred trupp som åtminstone närmar sig att vara fulltalig, så blir det oerhört viktigt att AIK från tränarhåll nu inte bara pratar om konkurrens – utan visar att den faktiskt finns även i praktiken. De aktuella prestationerna på match och träning måste bli vägledande för hur mycket, eller lite, speltid varje spelare får – eller rättare sagt förtjänar.
En sak är säker; gaskar inte AIK upp sig ordentligt blir man garanterat uppätet av serieledaren Luleå i det så kallade derbyt i Coop Arena på torsdag.
* * *
“När Skellefteå blev Guldstaden” fortsätter att röna uppmärksamhet och väcka nyfikenhet även efter helgens release.
Under måndagseftermiddagen var jag till exempel med i P4 Västerbotten för snack om min nyutkomna bok.
Ur min egenförsäljning hittills har jag faktiskt sålt fler exemplar utanför 0910-land än innanför detsamma, och det har givetvis varit kul att konstatera att boken gett eko även utanför landets gränser då jag skeppat iväg exemplar till både Finland och Norge.
Samtidigt finns det fortfarande möjligheter för Lundmarks & Marklunds (och alla er andra) att stoppa en bok i julklappssäcken eller så. Från de böcker som i helgen signerades av olika konstellationer ur det gamla guldlaget, så har jag i skrivande stund kvar exakt nio exemplar.
Dessutom återstår på lagret två speciella exemplar av min första bok “Vägen tillbaka – för Skellefteå AIK”, där Hårde Hardy och ett gäng andra 78-hjältar har signerat (Hardy hade ju ytterst lite att göra med hockeyn i staan då men finns faktiskt med på bild i den boken från ett tifo när North Power valde att hylla honom under den tiden som boken behandlar).
När jag grävde i mina boklådor hemma tidigare i dag, hittade jag dessutom fyra outhämtade vinster från när jag gjorde webb-tv-showen “Gäst hos Fahlman”. Det betyder att det finns fyra exemplar av “Vägen tillbaka – för Skellefteå AIK” med en signatur i varje av inga mindre än Anders Söderberg, Andreas Hadelöv, Christian Söderström och sportchefen Lasse Johansson. Dessa väntar nu på sin köpare, och du köper “Vägen tillbaka – för Skellefteå AIK” för hundringen jämnt.

Posted in Böcker, Elitserien, Ishockey, Skellefteå AIK
Kategorier